333 att med undantag af förberörda 21 15/31 mantal skog, hvilket, på grund af föreskriften i nådiga Brefvet den 14 Februari 1815 att detsamma såsom saknande odlade inegor skulle intill dess silfververket nedlades utgöra allenast jordeboks- och mantalsränta, påförts endast extra rotering för 1 13/36 rote, öfriga verket tillhöriga recognitionshemman inom Gåsborns socken och Filipstads bergslag blifvit, enligt nådiga Brefvet den 31 Augusti 1838 åsatta ordinarie rotering, i enlighet hvarmed rotevakansafgift sedermera alltjemt varit af dem erlagd; att deremot verkets inom Örebro län belägna bergsfrälse- och recognitionshemman blifvit, jemlikt föreskrifterne i nådiga Brefven den 21 December 1839 och den 29 Augusti 1843, och på grund af sin belägenhet inom bergslag, allenast extra roterade, dervid rotetalet för dessa hemman sammanlagdt blifvit bestämdt till 5 1571/2144 rotar; att silfvertillverkningen vid bruket, hvilken i äldre tider i medeltal årligen utgjort 1,000 lödiga marker och år 1676 uppgått ända till 2,014 marker, från början af 1700-talet alltjemt varit i nedgående, så att densamma för åren 1733—1784 i medeltal utgjort icke fullt 24 marker, och efter sistnämnda år helt och hållet legat nere med undantag af åren 1843, 1846, 1847 och 1852, under hvilka år sammanlagdt endast 333 marker 11 2/3 lod silfver tillverkats; att sedan Bergskollegium, i syfte att få uppdagadt huruvida malm till brytvärdt belopp ännu funnes att tillgå, den 11 Maj 1768 föreskrifvit, att en försöksstoll, ämnad att i uppgifven riktning genomgå malmfältet, skulle framdrifvas, till en början, och så länge jordrymning och gräfning i dagen egde rum, 7 famnar årligen, och sedan arbetet inkommit i fast klyft 5 famnar om året, detta arbete, stundom jemte andra försöksarbeten, fortgått till år 1856, utan att brytvärd malm anträffats; att Bergskollegium derefter genom beslut den 10 Mars 1856 och den 18 Juni 1857 medgifvit, att stollarbetet skulle tills vidare och intill dess annorlunda blefve förordnadt få inställas, mot det att annat uppgifvet försöksarbete utfördes, hvilket dock alltid skulle i årlig kostnad motsvara kostnaden för 5 famnars stolldrift, efter dåvarande förhållanden beräknad till 212 riksdaler 24 skillingar banco, eller 318 kronor 75 öre; att, då äfven detta försöksarbete visat sig fruktlöst, åt Bergmästarne A. F. Baer och A. Sjögren år 1866 uppdragits att efter undersökning på stället uppgöra ny plan för försöksarbetets bedrifvande, hvaremellertid under den 30 Maj 1866 och sedermera den 27 November 1867 anstånd med försöksarbetet medgifvits, mot förbindelse för verkets innehafvare att, efter den nya planens fastställande, inom viss tid fullgöra äfven det arbete, som under anståndstiden blifvit eftersatt; att bemälde bergmästare, efter verkstäld undersökning, den 24 Augusti 1868 afgifvit yttrande, deruti de, enär undersökningens utgång icke uppmuntrade till fortsatta försök att bearbeta grufvorna, tillstyrkte silfververkets nedläggande och öfverlemnande åt innehafvarne att på egen risk drifva verket, dervid likväl dessa, i betraktande af de privilegier och förläningar, hvilka blifvit verket förunnade, ansågos böra för befrielsen att ovilkorligen bearbeta grufvorna och underhålla silfververket till Kongl. Maj:t och Kronan erlägga en årlig afgäld, som på anförda skäl föreslogs till 240 kronor; atft derefter verkets n. v. innehafvare, Hellefors bruks aktieb»lag, med åberopande af bergmästarnes berörda yttrande, hos Eder, Vårt Kommerskollegium, sökt, att silfververket måtte förklaras icke vidare förtjena att drifvas, under hemställan tillika, att som redan i nådiga Brefvet den 11 Juli 1811 varit förutsedt, att silfververket kunde för brist på lönande malm komma att nedläggas, och för sådant fall stadgats, att de hemman, hvilka verkets innehafvare genom samma nådiga