339 1783, Maja Kristina, en dotter till Jonas Jonsson och Maja Andersdotter, hvilken senare »hos mig och min k. hustru i några år tjent såsom piga». Summa 2 barnsöl. Bröllop. 1737, mitt eget, med min första i lifstiden kära hustru Anna Kristina Trotzig, som skedde uti Stockholm. 1742, skräddaren mäster Erik Norberg och dess hustru Katrina. 1754, kopparsmältaren vid Gyttorp Jan Klemetsson och dess hustru Kristina. 1768, äfvenledes åt en min gamla hushållerska Kristina Beckman och hennes man Olof Persson, som nu äro boende i Smedstorp. 1769, d. 19 Oktober, mitt eget med min senare k. hustru. 1783, nu aldrasist hos mig låtit sammanviga den förut nämda pigan Maja med dess man Jonas. Summa 6 bröllop. — Summarum 15. — Efter denna redogörelse för sina familjefester fortsätter Bohman vidare : »Som jag vid mine memorialers och annotationers början nämt, att diverse khulfe för de(n) Curieuse, ja ock Boksynta efterverlden få ses och läsas; kommer jag nu först med någre små Lefver-Rim vid Fisks ätande, af mig, under mine älders dagar, för Ro skull enfaldigt upsatte». Dessa rim, till antalet 17, alla skäligen obetydliga, förbigås här. Ett enda må dock anföras såsom ett litet prof på deras beskaffenhet : »Af gädda lefren är, men ej af någon gam; att föra sqvaller kring, det anstår minst en dam». Såsom en egendomlig kuriositet, åtminstone för ett nutidens kritiska öga, meddelar författaren »Nu åter något annat, nemligen antingen Solen på Himmelens Fäste månde gå, och Jorden stå, eller tvärt om, Jorden gå och Solen stå. Emot Copernici och fleres tankesätt, att Solen skall stå, men Jorden gå, har jag, efter mitt enfaldiga begrep samt följande Skriftenes rum, tänkt bevisa Contrarium. Läs Konung Davids 104:de Psalm och 5 vers. Äfven 1. Crönicans 17. Capitel, 30:de vers. Likaledes Jobs 38. Cap. 46. vers. Dito Josuæ 12 C. 13 v. 1. Sam. 26. Cap. 11. vers. Så väl som på åtskilliga flera ställen i den heliga Bibel, hwarefter våre store och djupsinte Thoologi. såsom Ärke-Biskopen Spegel, uti det så kallade Guds värk och Hvila, jemte mång annorstädes, Copernici och Hans Lärjungars meningar borde omkulkastas och ändras. N. B. Om så vore, som Copernicus och den nyare verlden nu, efter Hans meningar villja oss enfaldigom inbilla, då måste Stiernorna, så smärre som större, städse stå lika längt ifrån hvarannan skilde, men ej sålunda befinnas, et cetra. Hvarken är jag, ej