Lagmanshemmanet i Skymhyttan och dess egare. I sydöstra hörnet af Nora socken är belägen en af ortens äldsta hyttebyar, i forna dagar kallad Skedemohyttan, hvilket namn stundom förkortades till Skämmehyttan för att i medlet af 1600-talet öfvergå till det numera vanliga Skymhyttan. Af de äldsta ännu bevarade mantals- och skattelängderna från konung Gustaf I:s tid kan inhemtas att hyttan varit delad i 8 lotter, hvilka i regeln innehades af lika många bergsmän 1. Deras antal minskades dock snart, så att i 1571 års stora riksbouppteckning till Elfsborgs lösen endast 5 bergsmän uppräknas, af hvilka ej mindre än 3 funnit sig föranlåtna att antaga knektetjenst, för att derigenom bereda sig skattelindringar. Dessa 5 bergsmän egde tillsammans 7 hästar, 16 kor och 11 ungnöt, samt fingo utgöra i extra skatt — ett slags »urtima» tilläggsbevillning — tillhopa 64 1/2 mark, deraf ej mindre än 49 5/8 mark erlades af en enda bland dem vid namn Jon Månsson, som var så pass förmögen, att han, utom för sina kreatur, fick erlägga skatt för 64 lod silfver, 4 pund koppar och 3 skeppund tackjern. Derjemte fanns i byn under förmyndares förvaltning 7 1/2 pund koppar antecknadt såsom »barnegods», af hvilket gods dessutom erlades skatt med 5 mark 5 öre. »Tiderna förändras» heter det och 20 år senare omtalas Jon Månsson på Skymhyttan såsom »en utåldriger man och mycket vanför» och »fördenskull kommen uti stor fattigdom», så att han nödgades begära tillgift för ett resterande skattebelopp af 16 l℔ osmundsjern. Likaså får man veta att »hustru Karin, Nils Olssons, är en fattig enka och eger litet till» (bästa), så att äfven hon nödgades begära tillgift på 29 1l℔ osmund, »som hon står tillbaka med». Hon skulle ändå blifva skyldig 2 fat jern, »som hon klen råd hafver att betala». I 1591 års fogdehandling, hvarur sistberörda uppgifter äro hemtade, nämnes äfven »Per Nilsson, gammal landsknekt», såsom skattefritt innehafvande »ett hemman på Skedmohyttan»; »för sin långlige tjenst» begärde han tillgift på 8 l℔ osmundsjern, »som han tillförene är skyldig blifven». En annan knekt, Nils Dalekarl, innehade likaledes skattefritt »ett bergsmanshemman dersammastädes»; men »blifven död på krigsresan» hade han en gammal skuld på utlagor, utgörande 2 fat 2 1/2 1℔ osmundsjern, för hvilken skuld »hans hustru, som bar fattig är», begärde »förskoning och tillgift» 2. Under de nästföljande åren synes en viss förbättring hafva egt rum i Skymhytte-bergsmännens skatteförmåga. I en uppbördslängd öfver »Hielpeskats Penninger, såsom med F. N. Hertig Karls, Riksens Råds, 1 Jfr »om Noraskog» II: 200, 244. 2 Jfr »Noraskogs arkiv» I: 557, 563 och 564.