345 samt menige Sveriges Rikes Ständers samtycke och bevillning, till Riksens giäld och afbetalninger, uti Söderköping uppå lagde blefve, den 22 Oktober år 95», hvilken längd finnes bifogad 1597 års fogdehandling 1, uppräknas vid »Skedemohytta» 7 bergsmän och knekteenkan Brita, hvardera med ett skattebidrag af 8 mark samt dessutom för sjelfva hyttan 6 mark, eller tillsammans 70 mark. Tio år senare hade ställningen åter blifvit försämrad. I 1606 års fogdehandling finnas längder öfver »Mantalet vti Nora och Lindes (socknar) vdöffwer alle, som äre öffwer sine 16 åhr och innan 60 åhr [vndantagande Ryttere och Knechter samt theres Hustrur] skola vtgöra enn öre Penninger hwar Personn om Månedenn heele åhrett; Dette beslutit aff Rijkzens RådhStender vti Stocholm den 6 Nouembr. åhr 1605». Dessa längder åtföljas af ett konung Karl IX:s bref till ståthållaren öfver Vestmanland, Nils Bengtsson, dat. Stockholm 11 Augusti 1606, hvaruti denne erinras derom att Mikaelitiden var för handen, då månadspenningarne, såsom förenämda utskyld benämdes, för nästföljande 6 månader borde utgå. »Derföre», skrifver den stränge konungen, »så begäre vi, att I vele drifva på, det samma månadspenningar samt med mantalspenningarne och hvad annan penningeuppbörd, som i Vestmanland står tillbaka, måtte nu i tid blifva uppburne och till Mikaelis hit upp till vår räntekammare levererade; och skall du fillsäga fogdarne, att hvar vi penningarne icke till Mikaeli till fyllest utbekomma, så att de äro redo till den tiden här tillstädes, då skola vi låta hemta dem hit uti ett basterep, och de skola intet slippa förr än de hafva betalat mera för mindre; det måge de sig fullkomligen tillförlite» o. s. v. Man torde kunna antaga att den stränga hotelsen hade åsyftad verkan; men så mycket är visst, att ej blef inkomsten stor af »månadspenningarne» från Skymhyttan. Härifrån erlades nämligen denna skatt af blott ett enda bergsmanshushåll, bestående af man, hustru, en dräng och 2 »legepigor», summa 5 personer. För byn i öfrigt finnes antecknadt: »de andre gårdarne äro öde och obesutne, somma bo knekter uppå». Granskar man afkortningsregistret närmare, så befinnes 3 gårdar innehafvas af knektar, 2 gårdar voro »obesutna», d. v. s. brukades under andra hemman, och 2 voro s. k. ödeshemman, hvilka nämda år »bergades för kronans räkning» och lemnade i redovisad afkastning 2 5/6 lass hö. Ur dessa längder må dock här ytterligare antecknas, att i Nora socken, som då ännu omfattade delar af Kil och Linde, af Grythyttan och Hällefors, samt hela Hjulsjö, Jernboås och Viker, erlades månadspenningar af 675 personer, vid Nora kyrkebol af 111, i Lindes socken af 510, vid Lindesås af 96 samt i Ramshytte »bergssocken» 2 af 56 personer, eller såsom det heter i räkenskapen häröfver: »Summarum uti Nora, Linde och Ramshytte socknar anno 1606: 1,448 personer à 12 öre — penningar 543 daler». Af den äldsta fullständiga blåsningslängd, som finnes i behåll, nämligen för 1609, kan inhemtas, att 3 bergsmän i Skymhyttan under 5 dygn åstadkommit tillhopa 9 skepp. 9 lisp. tackjern, ett resultat som kan sägas vara både ömkligt och löjligt. Något styfvare stälde sig blåsningen 1624, 1 Vestmanlands handling 1597, n:r 7 i Kammararkivet. 2 Den del af Fellingsbro, som förlagts till Ramsberg, redovisades på annat ställe.