349 belopp afräknades på Karl Giliussons kronobalans. — Efter Nils Larsson, hvars dödsår är okändt, hölls arfskifte 16 September 1719, hvaröfver originaldokumentet ännu finnes bevaradt och här nedan meddelas som bilaga. Ehuru det således är sannolikt att han aflidit under samma år, må såsom ett litet exempel på tjenstenitet hos vederbörande presterskap (och klockare?) här anföras, att icke ett enda lik finnes antecknadt i Nora församlingars dödbok för året 1719. Under dylika omständigheter kan det stundom ega en viss betydelse, att äfven mindre vigtiga handlingar blifvit bevarade för att en gång komma under ögonen på en vetgirig och nyfiken — forskare. Af nämda arfskifteshandling kan ock inhemtas att Nils Larsson efterlemnat en dotter Karin Nilsdotter, gift 1718 med bergsm. Olof Johansson i Norra Fingerboda, död 1754 7/5, 61 år gammal, samt en son 2. Lars Nilsson, som till sin nyssnämde svåger betalte i lösen 100 daler för hustruns andel i 1/4:dels hemmanet, hvilket vid 1719 års arfskifte värderades till 300 daler kpmt, hvaraf således på hans egen arfslott skulle belöpa dubbelt mot systern eller 200 daler. Genom öfverenskommelse, dat. Nora 25 Januari 1718, med sin svärmoder Karin Andersdotter, som varit gift 2:ne gånger, 1) med en äldre bergsman Lars Nilsson i Skymhyttan, efter hvilken arfskifte förrättats 26 Augusti 1694, och 2) med Ånders Larsson, sistnämde Lars Nilssons efterträdare å hemmanet, erhöll mågen, förstnämde Lars Nilsson, såsom ersättning för sin hustrus arfsrätt efter både fader och farmoder ett belopp af 45 daler kpmt, att erläggas vid 1719 års början, hvarigenom han således erhöll ett godt handtag i och för arfsuppgörelsen med sin ofvannämda syster. Under sin mannaålder synes Lars Nilsson ha varit en idog och verksam man. Han utverkade en syn öfver egogränsen mellan sitt åboende 1/4 hemman och det angränsande prestgårdshemmanet i Östra Sund, hvilken syn egde rum 7 Augusti 1727, samt erhöll 12 Oktober samma år Häradsrättens särskilda vitesförbud mot all åverkan å sin »afrösade skog i Skymhyttan». Men på äldre dagar blef Lars Nilsson, enligt ett af tullnären Nils Götberg i Skärmarboda 18 Juni 1747 utgifvet intyg, »begifven till fylleri», och ansågs i följd deraf »otjenlig och oförmögen att förestå hemman». I nyssberörda intyg omtalas ock, att han föregående höst åtagit sig att för Götbergs räkning utkola en mila om 13 3/4 käppar, bestående af ren tallved, och sölade med denna mila på egarens kost i 5 1/2 veckors tid. Vid utrifningen befans milan »till mer än 3/4:delar dels uppbränd dels ock okolader». Men härförutan tillägger Götberg om Lars Nilsson, att »han är en sådan, som är mycket oförnöjder i mat och vill allenast förtära sofvelvaror samt öl och brännevin; är ock knorrisk och olåtig mot hustru och barn i huset». — Genom en af prosten L. Tunelius i Nora och brukspatronen Johan Vester på Hagby 31 Augusti 1746 bevittnad öfverenskommelse hade Lars Nilsson till sin måg Lars Hansson mot vissa vilkor »uppdragit all disposition och styrelse om sitt 1/4:dels hemman i Skymhyttan», om hvilket aftal ett Häradsrättens protokoll af 4 Oktober 1748, meddeladt som bilaga, lemnar närmare upplysningar. Lars Nilsson var född 1681 och afled 1754 9/1, »i vattusot», 73 år gammal. I den efter honom upprättade bouppteckningen upptogs en gammal häst till 72 daler, 4 kor till 186 daler, 1 qviga till 27 daler, 8 getter till 56 daler, 1 bock till 12 daler, 2 »risbitbockar» tili 12 daler, 2 bockkillingar till 4 daler och 2 getkillingar till 3 daler, så att hela kreaturs-