348 minne; »men sade derhos att uppå förbemälte Skymhytte egor skall ännu någon skog vara odelt, hvilken till berörda lagmanshemman beqvämligen läggas kunde». Visserligen förklarade öfriga jordegare i byn, som voro tillstädes, »att denna olikhet berörda hemman emellan af ålder varit hafver och är af lagmanshemmanets jordegande tillförene icke klandradt vordet», och ansågo derföre någon ny delning icke kunna tillåtas, utan ville försvara sig med sin gamla häfd. Frågan blef emellertid uppskjuten; men redan en månad derefter., vid ett extra ting 9 November 1657, kunde befallningsmannen Arvid Bengtsson meddela att han med nämden hade bilagt den uppkomna tvisten och parterna i så måtto förlikt, att en viss till Täget närmare bestämd skogstrakt blifvit hemmanet tilldelad; »hvilken skogsaln nämden uti nästkommande vår med lagliga rå och rör afvittra skall, på det berörde lagmanshemman och dess jordegande samma skog, nu och i tillkommande tider, desto vissare och säkrare måge veta att tillita och sig eller hemmanet till nytta bruka och behålla». Och »alldenstund vederbörande här med väl hafva varit tillfreds och nöjda, blef detta till större säkerhet uti bergslagens dombok infattadt och af rätten stadfäst och bekräftadt» 1. Knut Larsson, som 1665 utnämdes till ordinarie bergmästare och hvars lefnadsöden på annat ställe äro beskrifna 2, hade sålunda fått hemmanets egoområde faststäldt till sina gränser, ungefärligen sådana de ännu efter nära 240 års förlopp häfdas och brukas. Efter hans död i Juli 1675 öfvergick såväl detta hemman som åtskilliga andra af hans efterlemnade fastigheter till en af hans mågar Karl Giliusson Tollet, hvilken 1676 blef befallningsman (kronofogde) i Nora och Lindes fögderi, men 1689 i följd af iråkad balans skildes från denna sin tjenst, då hemmanet belades med qvarstad för kronans räkning 3. Af ett bref, dat. Örebro 23 Februari 1689, från landshöfdingen Didrik Wrangel till befallningsmannen Anders Wargh, kan inhemtas att under den tid Karl Giliusson innehade Tfrgu varando 1/4 hemman Skymhyttan detsamma blifvit illa vanskött, »i det att allt fodret derifrån äårligen är bortfördt och husen med gärdesgårdarne samt åkern nästan alldeles förskämde», så att man befarade hemmanet skulle förfalla i ödesmål. Till undvikande deraf skulle hemmanet, på sätt befallningsmannen föreslagit, upplåtas till en närboende bergsman, som väl icke kunde prestera penningar till inlösen deraf, men förklarat sig villig att använda »skogen till bergsbrukets idkande». På detta sätt öfverläts hemmanet till 1. Nils Larsson, en son till bergsm. Lars Pedersson på Skymhyttan. Enligt arfsförening, dat. Nora 24 Maj 1688, hade denne Nils Larsson af sina Ssyskon inlöst sin aflidne faders aflonlemade »fasta hemmansdel» derstädes, och till brodern Karl Larsson i Sund utgifvit i lösen 73 daler 20 öre samt till systern Ingrid Larsdotter 36 dnor 26 öre kpmt. Enligt ännu förvarade intyg hade Nils Larsson, genom förenämda Anders Wargh, som dåmera var landskamererare, i Örebro landtränteri 1696 insatt 80 daler smt såsom löseskilling för 1/4:dels hemmanet Skymhyttan, hvilket 1 Jfr »Noraskogs arkiv» I: 79, 80, der ifrågavarande domboksutdrag finnas ordagrant meddelade. 2 Anf. st. sid. 10—15. 3 Anf. st. sid. 15.