351 vid Jerle vigdes i kyrkan med krona» 15 Oktober 1769 och att samma dag jemväl »bergsmanssonen Erik Andersson vid Jerle samt bergsmansdottern Katrina Larsdotter vid Mon vigdes i kyrkan med krona», eller med andra ord dubbla familjeförbindelser knötos vid detta tillfälle. Det är en ganska vanlig föreställning i dessa bygder att dylika mellan syskon samtidigt knutna förbindelser sällan blifva goda eller lyckliga och denna föreställning synes härvidlag hafva blifvit till fyllest bekräftad. Genom afhandling 5 Juli 1772 upplät Lars Hansson till sonen Abraham »att bruka och nyttja hälften i min fasta egendom och de hus som äro vid Källarhalsen, som äro värderade till 93 daler kpmt, och de egor som äro der vid Källarhalsen och norra täppan och ’hättlaåkern’ och hälften i skogen»; men efter faderns död skulle Abraham icke ega någon större rättighet till samma egendom än de andra barnen; hvad han kostade på husen skulle »höra honom med rätta till». Deremot skulle Abraham vara ansvarig för hälften i egendomens alla utgifter till kronan och presterskapet, väghållning och skjutsar. Vid en s. k. bergsransakning i Nora stad 19 Juni 1787 yrkades gemensamt af pastoratets kyrkoherde J. L. Westman, Hagby och Hammarby bruksegare samt af Pershytte hyttelag, att den ifrågavarande bostaden vid Källarhalsen måtte anses såsom »skadelig för bergslagen» och fördenskull utrifvas, alldeles på samma sätt som vid 1700-talets början ett dervarande »bygge», hvilket den tiden kallades »Komtemotta», af dåvarande landshöfdingeembete blifvit utdömdt såsom »skadeligit». Med åberopande af 1760 års skattebref å egendomen bestredo far och son denna ansökning, och i det samma dag meddelade utslaget fann »K. M:ts befallningshafvande sig ej tillständigt af detta mål skrida till den pröfning, hvarigenom nybygget Källarhalsen emot förklarandernes nekande utdömas må». Abraham med sin tjufaktiga hustru bodde således qvar; dessa makars meritiista skall i det följande vidare omtalas. Några år senare öfverlät den då omkring 80-årige husfadern både sin fasta och lösa egendom till den yngste sonen Anders Larsson. Denna uppgörelse egde rum »emot vissa vilkor och förbehåll af försörjning eller fördel samt skötsel på ålderdomen och viss utsättande lösen till de öfriga barnen», såsom det heter i det förordnande, som af ortens domare 21 September 1789 utfärdades för 2:ne nämdemän att utföra ifrågavarande förrättning, hvars resultat här nedan vidare omtalas. Såsom fördelstagare lefde Lars Hansson derefter mer än ett årtionde samt afled vid nära 90 års ålder 1801 11/3. Hustrun hade redan förut, 82 år gammal, 1796 11/6. ingått i den eviga hvilan. Makarna egde tillsammans 2:ne söner, nämke2n Abraham Larsson, f. 1748, d. 1796, som ytterligare omförmäles sid. 373, och Anders Larsson, f. 1756, d. 1820, som omtalas å sid. 353, samt en dotter LKarin Larsdotter, f. 1749 31/12 samt döpt nyårsdagen 1750. Hennes vigsel, samtidigt med brodern Abraham, i Nora kyrka 1769 15/10 är nyss omtalad. Hennes man, Erik Andersson, bergsman i Jerle, f. 1751, d. 1798 20/1, något öfver 46 år gammal 1, har i häradets domböcker lemnat mindre hedrande eftermälen, hvarom följande utdrag derur torde vara tillräckligt öfvertygande. 1 Han var en son till bergsm. Anders Persson i Jerle (f. 1719, d. 1769) och Anna Andersdotter (f. 1723, hitflyttad gift från Linde 1742).