352 Utdrag af domboken, hållen vid laga höstetinget med Nora bergslags härad i Nora stad den 18 November 1791. s. d. Sedan kronolänsmannen välaktad Johan Ahlbom Fransson efter angifvande inkallat så väl den under Anders Larssons på Skymhyttemon och Anders Nilssons i Jerle förmynderskap, för liderlighet, slöseri och vanvett för några år sedan stälde Erik Andersson i Jerle, att stå till laga ansvar för det han med hugg och slag som oftast ofredar och öfverfaller dess hustru Katrina Larsdotter, som ock hennes piga Katrina Jansdotter, för det hon skall honom Erik Andersson öfverfallit och blånader tillfogat; och Häradsrätten häröfver hört ej mindre honom sjelf och hustrun än hans förmyndare och bemälte piga och af flera edeligen afhörda vittnens utsagor inhämtat, hurusom Erik Andersson, hvilken nu mera icke på flera år tillbudit göra det minsta gagn till husets förmån, snart sagt dagligen ofredar hustrun änskönt hon med all foglighet honom bemöter och då hon för honom framställer mat, kastar den dels ut på gatan, dels omkring på golfvet och hotar göra af än med sig sjelf än med hustrun, det han ock flera gånger tillbudit samt under alltsammans utfar uti de grufveligaste eder och skällsord, omtalande icke annat, än att för honom och dem alla vore i helvetet en kammare inredd, dit han och de skola komma, och då hon, som allmänt är känd för sedig och gudfruktig, gör bön, påstår att hon faller på knä för djeflarne i helvetet med mera, jemte det han esomoftast så ovarsamt handterar eld, att vådeliga händelser för närboende grannar och hardt intill liggande Jerle bruk kunna uppkomma, samt att pigan Katrina Jansdotters åtgärd den 4 i denna månad, hvarunder han fått ett blodsår på läppen, härflutit derifrån, att hon velat fria matmodern ifrån Erik Anderssons påbörjade öfvervåld; så afsades nu följande utslag: Som Erik Andersson finnes så beskaffad, att han icke kan anses så förvarad till sina sinnen, att han för sin framfart kan till böter fällas, äfvensom Häradsrätten icke eller kan till något straff anse pigan Katrina Jansdotter skyldig, för det hon skall råkat såra honom på läppen, sedan sådant skedt under det han sökt öfverfalla hustrun och hon velat henne ifrån hans öfvervåld freda, utan på det han Erik Andersson må betagas tillfälle att vidare fortfara i sin dårskap, och säkerhet må vinnas för hustrun och omkringboende grannar, pröfvar Häradsrätten skäligt, det må Erik Anderssons förmyndare Anders Larsson och Anders Nilsson, genom Kongl. Maj:ts respektive befallningshafvande i ödmjukhet söka att få inlösa honom på det i Örebro för dårar och vanvettiga personer inrättade hospital och dertill nödige medel af hans egendom bestå. År och dag, som förr skrifvet står. På Häradsrättens vägnar Joh. Welin. Utdrag af domboken, hållen vid laga vintertinget med Nora bergslags härad i Nora stad den 10 Mars 1795. s. d. Hustru Katrina Larsdotter i Jerle hade väl till detta ting genom laga stämning inkallat hennes man Erik Andersson och dess tillförordnade förmyndare bergsmännen Anders Larsson på Skymhyttemon och Anders Nilsson i Jerle, med påstående, att hon i anseende till bemälte hennes mans allt mer och mer tilltagande öfverdåd, fyll- och raseri, måtte få laga boskillnad, och hans förmyndare Anders Larsson och Anders Nilsson skyldige förklaras emottaga Erik Andersson och dess lott i boet, och det till hans försörjning