354 9 1/2 kpld. Han afled 1820 2/8 »af gikt», som det heter i dödboken, vid en ålder af nära 64 1/2 år. — Gift 1786 16/11 med Karin Andersdotter från norra Dylta i Axbergs socken, f. 1757 5/9, d. 1839 6/5. Hennes moder, enkan Kristina Jansdotter, som på ålderdomen lefde hos måg och dotter, afled i deras hem 1805 2s8/6. Barn: Lars, f. 1787 27/10, d. 1794. Anders, f. 1789, d. 1790. Karin, f. 1791 16/7, d. 1796. Hans, f. 1793 9/4, d. s. år. Lars, f. 1794 9/11, d. 1795. Petter, f. 1796, d. 1843; se nedan. Sara Andersdotter, f. 1799 22/2, d. 1883 28/3; gift 1820 14/11 med Anders Olsson i Born, hemmansbrukare och torpare, f. 1791 23/1, d. 1854 4/71. 5. Petter Andersson, f. 1796 23/10, blef efter faderns frånfälle hemmanets egare 1820. I seder och uppförande liknande far och farfar, återförvärfvade han omkring 1825 det från hufvudgården 1789 afsöndrade torpet Källarhalsen. Han afled i hemmet 1843 17/7 efter ett slaganfall vid ännu icke fylda 47 års ålder. — Gift 1821 21/10 med Anna Greta Ersdotter från Jernboås, f. 1793 8/3, d. 1880 24/6 å lägenheten Kristiansborg invid Örebro. Hon var en dotter till bergsm. Erik Hansson i Hammartorp å Gamlehyttans egor, och blef omgift 1851 23/10 med bergssexmannen Erik Larsson i Alntorp, f. 1802 16/1, d. 1870 2/4 1. Barn: Per Erik Persson, f. 1823; se nedan. Stina Kajsa, f. 1824 7/12, d. 1827 13/4. Anna Kajsa, f. 1828 27/3, d. 1829 15/3. Johanna Karolina, f. 1829 6/5, d. 1830 3/2. Maria Margareta Persdotter, f. 1831 6/3; gift 1852 16/9 med bergsm. Per Ulrik Nilsson i Fryggesboda, Lindes socken, hvilket äktenskap några år senare, sedan mannen blifvit hyrkusk i Stockholm, genom laga skiljobref blef upplöst. Derefter omgift med snickeriarbetaren Frans Helsing, som afled i Örebro i slutet af 1880-talet, är enkan numera bosatt å det s. k. Längbrogärdet vid nämda stad. Kristina Katrina, f. 1833 2/12, d. 1835 3/4. 6. Per Erik Persson, f. 1823 18/5, blef efter faderns död egare till det gamla lagmans- och fädernehemmanet, som under hans vård blifvit i många afseenden förbättradt och, såsom förut är antydt, försedt med nya åbyggnader, både till manbyggnad, hvars grundläggning skedde 1890, och uthus. Genom fullbordandet af jernvägen mellan Nora och Örebro, som invigdes 5 Mars 1856, upphörde snart den urgamla varuforslingen å landsvägen till mycken fromma för orten i allmänhet, men icke minst för detta hemman. Genom sin belägenhet invid allmän farled hade den i fyrkant ursprungligen bygda gården blifvit ett af de vägfarande ständigt anlitadt s. k. bondqvarter, som icke beredde egaren någon inkomst men väl för honom och hans husfolk blef en källa 1 Jfr Noraskogs arkiv I: 620.