396 sina öfverordnade. Denna misstanke synes ock vinna bekräftelse deraf, att »flera historiens vänner» först efter FERNOWS död erbjödo sig att inlösa hans samlingar. Hade dessa s. k. vänner, tillika med vederbörande konsistorium, under FERNOWS lefnad nutvecklat hälften af det nit och intresse, som nu efter döden visades hans historiska manuskript och samlingar, skulle möjligen både samtid och efterverld med tillfredsställelse kunnat taga del deraf, och den saknade tredje delen af Vermlands beskrifning icke heller hafva försvunnit. Men det är nu en gång för alla så, att den, som af en eller annan anledning gjort sig misshaglig, har dermed också lagt »de svåraste hinder i vägen för sin lycka», han må tillhöra det privilegierade lärdomsskrået eller icke. — FERNOW har emellertid genom sin beskrifning öfver Vermland efterlemnat ett aktadt och ansedt namn. Äfven om hans beskrifning i afseende på historisk forskning icke i allo tillfredsställer nutidens anspråk på noggranhet och fullständighet, lemnar den dock ett godt vittnesbörd om hans intresse och nit för vinnande af kännedom om fosterbygdens öden och utveckling. Mången i lyckligare omständigheter än FERNOW har gjort mindre; oc ännu har ingen förmått att för allmänheten framlägga ett bättre och i det hela mera gediget arbete rörande Vermland, än det han, för mer än ett århundrade sedan, med små hjelpmedel, under stora bekymmer med ansträngd flit förmådde åstadkomma. Trots de brister och oriktigheter, som bevisligen ganska talrikt finnas i detta arbete, nöjer man sig fortfarande, att, vid förekommande tillfällen, utan kritik citera och omigen — kompilera Fernowl...