De äldsta underrättelserna om Möckelsbodar i Nerike. Den första säkra underrättelsen om Möckelsbodar erhålles i ett af lagmannen Holdo Olofsson Strahle och hans fru Margareta 9 April 1268 utgifvet testamente af gårdar och penningar till Riseberga kloster och åtskilliga namngifna personer 1. Genom detta testamente erhöll nämda kloster, der de valde sin lägerstad, ej mindre än 12 gårdar i Vermland »för deras själars salighet». Bland de öfriga dispositionerna förekommer äfven en angående Möckelsbodar, hvarom testamentet innehåller: »Jtem filiäis Vluonis Mialcha damus Mukrisbother cum omnibus que ibidem possidemus», eller som det i en gammal öfversättning heter: »Jtem Vlffs sönom Mialcha giffuom wij Mukrisbother medh allo thy wij ther æghom». Hvilken gård i nuvarande Karlskoga, som Ulfs söner eller son Mialcha sålunda erhöll, är ytterst vanskligt att bestämma, men namnet Mialcha leder lätt tanken på Alka- eller Alkvettern, och det kan ju vara möjligt att sjön och dervid belägna gården med detta namn, lika som många andra sjöar och gårdar, blifvit uppkallade efter någon viss personlighet. Såsom nära till hands liggande exempel på liknande förhållanden, må här jemväl anföras Ulf- eller Ullvettern, Frövettern. Både Ulf och Frö eller Frej äro gammalnordiska personnamn. Vare härmed huru som helst, kan dock FERNOWS såsom en möjlighet framkastade antagande, att namnet Alkvettern är bildadt af orden all och vatten, icke gerna ega öfvertygande giltighet. Snarare, och med anledning deraf att i sjön Alkvettern lär finnas godt om fristående stenar, skulle man kunna antaga att ordet alk — sten kan vara grundordet till sjöns benämning, derest man icke, i likhet med en författare i »Nordisk familjebok» i fråga om Alkavare i Lappland, som uppgifves betyda »beqvämlighetsberget», vill öfversätta Alkavettern med — beqvämlighetsvatten. En riddare Lars Magnusson bortbytte genom bref 21 Oktober 1336 en gård Näs i Vermland och ett nybygge vid Möckelsbodar i Nerike, eller, som det heter, »coloniam quandam dictam Mykrisbodher in Neri- 1 Denna handling finnes i Sv. diplom. I: 443, tryckt efter originalbrefvet, hvars sigill numera är försvunnet. FERNOW berättar derom (s. 190), att lagman Holdos sigill, som på hans tid ännu varit i behåll och vidhängt gåfvobrefvet, såsom vapen visat en fullrustad ryttare till häst, med omskrift i munkstil: Sigillum Holdonis de Vermelandia. I fru Margaretas sigill hade endast stått bokstafven M och deromkring Secretum Margarete. — Holdo var 1260 lagman i Vermland och afled på 1270-talet, enligt ANREPsS ättartaflor IV: 233.