419 cia», till Riseberga kloster, mot gods i Lidavik 1. Ehuru detta nybygge vid Möckelsbodar i bytesbrefvet icke namngifves, har det dock af 1500-talets ännu bevarade fogdehandlingar varit möjligt att bestämma hvilket nybygge eller hemman, som klostret sålunda innehade härstädes. Nuvarande hemmanet Sandviken, beläget å Möckelns norra strand, redovisas nämligen i dessa handlingar såsom »Riseberga klostergods», och detsammas beskaffenhet skall längre fram omtalas, vid redogörelsen för 1584 års »skatteförökning» och skattläggning. Af ett annat bytesbref från 15 Februari 1403 inhemtas, att Lafverins eller Lars i Backa »gjort ett jordaskifte med ärliga hustrun, hustru Ingegerd Niklisdotter, så att jag hafver gifvit henne Klostertorpet å Möckelsbodar, med alla tillegor (så)som jag det köpte, och hafver förenämda hustru Ingegerd (deremot) gifvit mig två örtugland jord i Sällven i Gerik Larssons åker» 2. Ehuru man är nödsakad att med afseende å detta bytesbrefs innehåll röra sig på gissningarnes vidsträckta område, torde dock någon sannolikhet gifvas derför, att brefutgifvaren Lafverins varit boende å det Backa, som finnes i Edsbergs socken 3, och att de två örtugland åkerjord han tillbytte sig varit belägna i det nuvarande Sällven i Hidinge socken. »Klostertorpet» vid Möckelsbodar torde ha varit samma torp, Stolpetorp, hvilket här nedan vidare omtalas såsom ett Sturegods, beläget i närheten af Riseberga klosters egendom Sandviken samt måhända af någon åbo derifrån ursprungligen upptaget. Möjligen kan man derjemte antaga att Ingegerd Niklisdotter är samma Ingeborg Niklissadotter af Sture- eller Natt och Dag-slägten, som var, gift med höfvidsmannen och riddaren Jöns Nilsson Svarte Skåning till Åkerö 4, men detta antagande kan naturligtvis endast blifva en gissning. å I ett salubref 25 Juni 1418 nämnes »Hulsöscogh i Knista sokn widher Wærmalande». Härmed kan icke »åsyftas annat än trakten omkring Holmsjön, öster om Möckeln», säger SrYFFE i sitt berömda historiskt-geografiska arbete »Skandinavien under unionstiden» (s. 239), och vill deraf draga den slutsatsen att gränsen mellan Nerike och Vermland dåmera »ansetts ligga mer österut». Då emellertid, enligt hvad längre ned skall visas, ej allenast hemmanen Gälleråsen och Alkvettern utan äfven hemmanet Immen räknats till »Boderna» i Knista socken, vill det, med hänsyn jemväl till namnet, synas utg. mera sannolikt, att med »Hulsöscogh» afsetts trakten omkring Holsjön eller Hollsjön, i närheten af Immen, i hvilken trakt den forna gränsen mot »Varnums skogsbygd» i Vermland synes 1 Sv. dipl. IV: 530. Jfr »om Noraskog» II: 63. 2 Denna byteshandling är fullständigt införd i den samling af handlingar rörande Karlskoga och östra Vermland, som meddelas längre fram. 3 Det finnes äfven ett Backa i Karlskoga socken, beläget å Möckelns norra strand invid hemmanet Sandviken, men här är dock mindre troligt att brefutgifvaren varit boende. Gårdar med namnet Backa finnas dessutom i flera andra Nerikessocknar, men af alla gårdar med detta namn inom Nerike har Backa i Edsberg varit och är den betydligaste possessionen, belägen ej synnerligen långt från Riseberga. 4 SCHLEGEL och KLINGSPOR, den ointroducerade svenska adelns ättartaflor, sid. 291.