429 fogde utöfver bergslagen Hans Persson, att han skall draga omkring till alle hyttor och allvarligen förmane bergsmännerne, efter vår befallning, att ingen bergsman, som lägenhet hafver med vattnet, ställer någon blåsning förr än han hafver beredt sig på en månads sten och kol, och kan hålla månadsblåsningen ut; der ock någre för fattigdom skull besväre sig icke kunne med så månge veckors blåsning på en gång fortfare eller komme till väga för något trångmål skull till underhållet och födan: då skall för:de vår tjenare förtröste dem med undsättning uti spanmål, och låte hvarjom så mycket bekomme, som de efter nödtorften behöfve kunne till dess de samme månads blåsning sig till förkofran kunne tillvägekomme. Der hvar och en må vete sig efterrätte.» Kraftigare än dessa bref torde dock ha verkat hertigens egna ganska ofta företagna resor inom orten och den personliga beröring, som han derigenom vann med bergsmännen. »Man skulle knapt kunna tro med hvad nåd denne hertig omfamnade bergsfolket», säger FERNOW, »och med hvad kärlek de honom tillbaka bemötte, om icke så många berättelser deruti instämde hos deras efterkommande, hos hvilka han lefde. Han helsade på dem och besökte dem i deras hus, der spisade han af deras anrättningar, der sof han i deras sängar, der talade han med dem icke som prins eller konung, utan som deras like. Derigenom vann han icke allenast deras fulla förtroende, utan ock, det han högst skattade, sitt påsyftade ändamål att få bergslagsrörelsen i möjligaste gång 1.» Men detta var icke uteslutande Karls syftemål. Han var lika angelägen om landets fortgående uppodling och kultivering, och på samma gäng han meddelade sina »förnyade privilegier för Vermlands bergslag», utfärdade han äfven — och detta torde vara mindre kändt — ett »öppet bref för dem, som vele rödje och bygge hemman af ödes ör och mark», gifvet Tingvalla 2 November 1582. Hertigen yttrar i detta bref, att det 1 Vermland mångenstädes fans goda tillfällen och sköna lägenheter att bygga och förbättra landet med hemman och gårdar, samt att många platser i marken fordom varit bebygda 2, men nu vore igengångne med skog, hvilka platser likväl borde kunna åter upptagas, rödjas och bebyggas till landets förbättring. Derför och på det så väl de personer, hvilka redan begynt upptaga dylika ödesmarker, som ock de, hvilka derefter voro sinnade att upptaga och bygga af ödes ör och mark, måtte veta på hvad vilkor sådant skulle kunna göras, ville han hafva förklarat, att dylika nyhemman skulle behållas och besittas såsom skattearf och egendom, man efter man, samt i de första 6 åren vara fria för alla utlagor. Efter dessa frihetsårens förlopp skulle det nybygda hemmanet skattläggas af rättvise och beskedlige män efter som det hade egorna till. Det skulle dock vara förbjudet att rödja och bygga gamla bolbyar och gårdar till förfång. Icke heller skulle någon bolby hägna under sig mera skog och mark än dess behof rätteligen kräfde, för att derigenom förmena nybyggens upptagande der tjenliga tillfällen kunde finnas. Öfver allt detta skulle vederbörande befallningsmän utöfva ett noggrant inseende. 1 FERNOWS beskrifning s. 516. 2 Före digerdöden 1350?