433 skogsmark, som de i rättan tid om hösten kunde beså med en tunna råg. Detta arbete borde de lätteligen hvart år kunna åstadkomma, när de ville »något trefne och idkne vara i boet», d. v. s. arbetsamme och idoge; men derest någon af dem icke fullgjorde denna föreskrift, utan med tredska försummade sin egen nytta och bergning, så skulle denne straffas såsom för annan ohörsamhet. Hertigen ville dock hoppas att de i detta hänseende skulle till sitt eget bästa finnas hörsamme »och till bot eller straff ingen orsak gifva». — I en senare tid fingo visserligen de till orten inflyttade finnarne skulden, att genom ett öfverflödigt svedjande förderfva skogen, men denna lust att genom svedjande bereda sig »bröd och bergning» leder otvifvelaktigt sitt ursprung från de befallningar hertig Karl i detta syfte utfärdade, så mycket mera, som han tillika visste att så väl i detta som i andra hänseenden göra sig åtlydd. Noraskogs arkiv. II. 28