Möckelsbodar erhåller egen kyrkoherde 1586 och utgör från denna tid sjelfständig församling. Äfven andra behof gjorde sig småningom gällande hos den mer och mer ökade folkmängden. Hertig Karl yttrar derom i ett bref, utfärdadt i Örebro 1 Juli 1586, att hans undersåtar, »menige man som uppå Möckelsbodar boendes äre», hade esomoftast sig besvärat deröfver att »de sällan predikan hos sig hafva» och att de hade så lång väg till sin kyrkoherde (i Knista), när de af en eller annan orsak skulle söka honom. De hade derföre begärt att han måtte »förordna dem en predikant», som hos dem »kunde bo och besittandes blifva». Som detta syntes hertigen nyttigt, så ville han med samma bref hafva förordnat »herr Olof Johannis» till kyrkoherde »der vid Bodarne». Han påbjöd fördenskull, att alla undersåtarne, som der voro boende, skulle »anamma förbemälde herr Olof» för sin rätta kyrkoherde, »välvilligen utgörandes honom tionde och alla andra rättigheter, som de efter Sveriges lag och en gammal god sedvana» voro pligtige att till kyrkoherden utgöra. Denne åter skulle deremot vara skyldig att för dem förkunna »Guds klare, rene och oförfalskade ord, utan någor menniskodikt och påfund», samt att »eljest både uti lära och lefverne så förhålla sig, som han det för Gud, hertigen och hvar kristen man tryggeligen ville och kunde till svars vara». Hertigen ville ock till kyrkoherden »förordna der ett prestebord», och detssamma med åker, äng och annan del nödtorfteligen försörja; och på det »herr Olof må dess bättre vilkor hafva att underhålla sig dersammastädes», efterläts till »honom all den kyrkotionde, som der vid Bodarne falla kunde, desslikes ock årligen tu pund spannemål af den tionde som faller uti Knista kyrkoherberge». Han befriades och förskonades derjemte för »borgeläger, taxen, hjelper och andra besväringar 1». Ett par dagar förut eller 29 Juni hade, enligt redovisning i fogdens räkenskap, »min nådige herre gunsteligen skänkt bönderne uppå Möckelsbodar till kyrkobyggning» 6 tunnor råg. Den nya kyrkan, som uppfördes på dåvarande frälsehemmanet Bregårdens egor, »var väl liten, men 1 Ett pund spanmål motsvarade i allmänhet 4 tunnor. — Borgläger kallades den forna skyldigheten att för längre eller kortare tid till underhåll mottaga och inqvartera en eller flera »knektar». — Taxen är en gammal »pre- sternas utlaga», som utgått på olika sätt, men som vid denna tid kunde utkräfvas med »en laggild oxe», hvars storlek i 1624 års riksdagsbeslut faststäldes till »3 alnar mellan hornen och rompan». Hjelper är den forna benämningen på nutidens bevillningar.