444 byggare. Dervid finnes dock antecknadt att »halfva gärden hafver min nåd. furste tillgifvit anno 90», men om denna anteckning får tolkas på det sätt, att denna gärd skolat utgå med resp. 4 och 2 mark i stället för med 2 och 1 mark eller med endast 1 och 1/2 mark, derom lemnas ingen antydan. Den tredje gärden slutligen synes ha utgått af hvarje bonde med 1/2 ms. humle, 1 m3 smör, 5 ms kött samt af hela gärdelaget med 1 st. ölträd och 1 st. spilträd, som väl får antagas motsvara större laggkärl till förvaring af öl och saltad fisk. Räkenskapen innehåller äfven en lista på »embetsfolk, dagakarlar och de som hafva drängar anno 90 vid Möckelsbodar och Varnums skogsbygd», hvilken lista upptager Olof i Stensviken 1, Lars i Qväggen 1, Måns i Hytte 1, Måns i Ackkärn 1, Anders i Ullvetterstorp 1, Måns i Löfnäs 1, Ivar i Bergsjö 1, Olof i Bregården 1, Eskil i Bregården 2, Strömtorp 1, Bröttiegården 1, Olof i Aggerud 1, Enar i Gälleråsen 1, Mårten Jönsson 1 och Jöns Jonsson 1, tillsammans 16 st. med en penningeutskyld af 4 daler, motsvarande 1 mark af hvarje person. Vid denna tidpunkt var det alltid vanligt att äfven presterskapet fick utgöra extra gärder eller bevillningar i en viss proportion till det gärdemantal eller antal helbesutna bönder, som beskattades inom pastoratet eller tillhörde detsamma. På grund häraf hade äfven kyrkoherden Olof Hansson vid Möckelsbodar bort utgöra motsvarande gärder i persedlar och penningar, som här ofvan redovisas såsom utgjorda inom hans församling. Men enligt ett hertig Karls bref, dat. Stockholm 12 Juni 1590, till ståthållaren i Vermland, Shering Eriksson, hade »herr Olof i Karlskoga» anhållit »om förskoning på den kostgärd, så ock penningehjelp som menige man öfver hela riket till krigssakerna pålagd är», och emedan han var »nybolad», d. v. s. hade nyligen satt bo, så blef han för »denne gången dermed förskonad», hvarom ståthållaren skulle underrätta fogden Karl Jönsson, så att han läte kyrkoherden »både för gärd och penningehjelp okrafd blifva». Såsom den första hittills anträffade officiela skrifvelse, der namnet Karlskoga förekommer, har detta bref jemväl en viss betydelse för ortens historia. Detsamma är ock fullständigt intaget bland bygdens handlingar. Genom ett annat hertigens bref, dat. Stockholm 20 Juni samma år, erhöllo Arvid i Brickegården, Erik i Backa, Olof i »Stubbetorp» (Stolpetorp) och Olof Skräddare i Aggerud samma vilkor och friheter med deras körslor af stafrumsved, som andra deras vederlikar i Vermland, så att de skulle framforsla 4 stafrum ved till Nykroppa bruk för 4 årliga hästar, hvarför de ock skulle blifva okrafde för de 2 stafrum ved härutöfver, som fogden af dem hvardera fordrat. De skulle derjemte i afseende på gärder och hjelper, som kunde påläggas, behandlas lika som Visnumsbor, hvilket medgifvande torde få antagas betyda, att de skulle slippa med hälften, i enlighet med det härom 1585 utfärdade särskilda förmedlingsbrefvet. I 1591 års fogdehandling 1, den sista för samma århundrade som finnes i behåll, uppräknas 7 nybyggare såsom »tillökade» eller skattlagda, nämligen Henrik i Mörkviken till 1 1:℔ smör, Mattes i Klenoret till 1/2 l:℔ smör, Jöns i Djupnoret till 1/2 1:℔ smör, Jordan i Bryttiegårdstorp till 6 1/2 1:℔ osmundsjern, Erik i Lervik till 1/2 1:℔ smör, Brickan (Bricketorp) 1 Vestergötlands handl. n:r 6.