466 pr h:n af skatte och krono samt 10 mark pr h:n af frälse. Presterskapet utgjorde för månads- och taxepenningar 1 mark för hvart behållet mantal inom gället. Den till årliga räntan hörande kungsfodringen, som utgått åren 1600, 1603 och 1606, utgjordes 1609 på det sätt att för 20 kungshästar levererades en oxe och för 10 en ko. Den årliga fodringen deremot utgjordes »efter K. M:ts underskrifne ordning» sålunda, att »bönderne hugga och sjelfve framköra 1 stafrum ved för 2 årliga hästar». Allmogen ålades derjemte att »hugga till hjelp» 1 stafrum ved, lika för hvarje åbo, antingen han innehade hela, halfva eller fjerdedels hemman. All denna stafrumsved levererades till Nykroppa och Storfors bruk. Från och med det följande året blef kungsfodringen, i enlighet med k. br. 21 Mars 1604, förändrad till en årlig utskyld, och af 1610 års räkenskap kan inhemtas, att detta år utgjordes för 2 årliga eller 6 kungshästar »ett stafrum hugge- och köreved» till bruket. I stället för månadshjelpen utgjordes 1610 hjonelagspenningar för hvardera halfåret enligt särskildt deröfver upprättade längder eller »register». Enligt en dylik längd för Karlskoga socken funnos då skattskyldiga 95 hjonelag, 1 enkling, 2 enkor, 40 drängar och 50 pigor, som erlade hvart hjonelag 3 mark, enklingen 2 mark, hvar enka 1 mark, hvarje dräng 1 mark och hvarje piga 1/2 mark för halfåret. »Husfattige» funnos 2 hjonelag och 1 enka, samt »knektehjonelag» 2, hvilka samtliga åtnjöto befrielse. Motsvarande afgifter utgjordes med dubbla belopp inom det öfriga Vermland. För Karlskoga m. fl. socknar tillämpades 1585 års frihetsbref, hvilket privilegium genom ett nytt k. bref 22 Mars 1611 i hufvudsak blifvit förnyadt. Undantag gjordes nämligen för skjutsfärdspenningarna, hvilka redovisas i både 1610 och 1611 årens räkenskaper med 2 mark om året lika af hvarje hemmansåbo, dock med frihet för frälsehemman. I afseende på »förvandlingen» inhemtas af 1611 års räkenskap att, i likhet med föregående år, »för årliga och biskopshästar» huggits och framkörts 1 stafrum ved för 2 hästar, men att deremot kungsfodringen eller de s. k. kungshästarna utgått på det sätt, att för 60 sådana levererats en oxe. I fråga om »huggningen» eller brukshjelpen, hade »bönderne huggit till hjelp ett stafrum ved på gården», d. v. s. pr hemman. Räkenskapen redovisar derjemte ett stort antal »gärder och hjelper, som på detta år 1611 utgjorda äre och på åtskillige tider pålagde, som efter förmäles». Vid en riksdag »uti Örebro pålades om våren 1610 33 mark penningar och 1 tunna råg på gården»; men då allmogen i Vermland besvärade sig att de icke kunde utgöra den tunna råg, som sålunda blifvit beviljad, »efter der i landet faller intet annat än blandkorn och hafre», begärdes och erhölls tillstånd att i stället utgöra oxar, »för hyarje 4 tunnor spanmål en god laggill oxe», jemlikt ett af konungen i Örebro 12 Mars 1611 utfärdadt bref. På grund häraf och i öfverensstämmelse med en af kammarråden 4 följande April utfärdad »tänkesedel» samt med iakttagande af den förmedling till »halfparten för alla ovissa persedlar», som beviljats genom k. bref 22 Mars s. år, utgick ifrågavarande gärd inom Karlskoga sålunda, att af hela skatte och kronohemman debiterades 1 1/2 mark pgr och 1/2 t:na råg, af halfva dito 7 1/2 öre pgr och 21/2 fjerd. råg, af hela. frälsehemman 6 öre och 2 fjerd. råg samt af halfva dito 33/4 öre och 1 1/4