468 emellertid egt rum, hade till omedelbar följd en icke obetydlig minskning i de skattskyldigas antal, eller från 256 till 231 personer. I 1612 års fögderiräkenskap som, i likhet med alla de föregående, omfattar tiden »från Johannis till Johannis» det följande året, under det att bruksräkenskapen i samma fogdehandling är upprättad för kalenderår — en anordning som visserligen icke är egnad att underlätta kontrollen fogden Jöns Bocks räkenskaper — redovisas gärder och hjelper, hvilka utgått dels under senare halfåret 1612 och dels under förra halfåret 1613. Den månadshjelp, som beviljats å Nyköpings riksdag 1611, utgick i Karlskoga med 6 mark af skatte och kronohemman samt med 3 mark af frälsehemman, hvarjemte presten fick utgöra 1 mark för hvarje helt behållet hemman. Den månadshjelp åter, som beviljats å riksdagen i Stockholm 1612 att utgå med hälften vid jultiden samma år och med den andra hälften »om Philippi-Jacobi tid 1613», utgjordes med resp. 8 och 4 mark pr hemman. Båda hjelperna utgingo dubbelt å andra orter. Af presterskapet upptogs denna hjelp med 1 1/2 mark för hvarje hemman i gället. I sammanhang härmed må äfven anföras hurusom den unge konungen — Gustaf II Adolf — under 15 Juni 1612 tillskref fogden ett ganska strängt krafbref med förebråelse derför att mestadelen af hjelpen ännu innestod hos honom; och emedan konungen »samma penningar till krigsfolket nu i marken storligen behöfde», afsändes till fogden en kammarskrifvare med uppdrag att utfordra penningarna »den sista med den första, så många som I ären pliktige att leverera af edert fögderi» heter det, vid äfventyr att eljest blifva straffad, »både af vår älskeliga kära fru moder, så ock af oss». Sex dagar derefter eller 21 Juni qvitterade kammarskrifvaren i Bro det jemförelsevis obetydliga beloppet af 309 daler 5 öre, hvilket åter berodde derpå, att fogden Jöns Bock redan 2 Juni hade levererat till enkedrottningens räntmästare af samma uppbörd ej mindre än 1,139 daler 2 öre, en leverans hvarom konungen antagligen var okunnig, då han aflät sin stränga skrifvelse. Fogden kunde således, åtminstone den gången, visa att han var situationen vuxen. Det kunde naturligtvis för honom icke vara angenämt att blifva redovisningsskyldig både till den regerande konungen och till hans moder, den stolta enkedrottning Kristina, som ville sjelf såsom förmyndare för sin yngre son, hertig Karl Filip, sköta regementet i sin aflidne makes och konungs f. d. furstendöme. »Landtågsgärden, som uti Stockholm pålades och efter vår naåd. drottnings bref och ordning till Leckö levereras skulle anno 1612»,, utgjordes af hvarje helt hemman (hälften af frälset) i Karlskoga med 1/2 t:na malt och mjöl, 1 fjerd. gryn och kokmjöl, 1 fjerd. foderkorn, 15 må kött, fläsk och torrfisk, 2 8 smör, 1 33 humle, 1 3 talg, 1/32 oxe, 1/4 får, 1/4 gås, 1/2 höns, 1/2 aln lärft, 1/2 par skor, 1/2 fårskinn och 1 1/4 8 hampa. »Hvad hö och halm anbelangar (blef) efter vår nåd. drottnings bref tillgifvet, item halfparten af humle och hampa.» Deremot utgjordes »till hjelp» enligt drottningens bref 30 September 1612 af hvart hemman 1/2 4 fjäder, hvilket nya påhitt till förökande af drottningens »fateburs»persedlar hon icke tviflade att bönderna skulle beredvilligt utgöra, »helst emedan det är en ringa ting». Hon hade äfven föreskrifvit »att hvar bonde skulle utgöra 3 må lingarn», som »skulle blifva afräknadt i deras utlagor»; men »efter der fans ringa af samma persedel», förordnade ståthållaren Bo Ribbing 1 Januari 1613 att i stället skulle utgöras »en mark