469 häckladt lin på gården». På grund af 1611 års förmedlingsbref utgingo dessa båda persedlar, fjäder och lin, i Karlskoga endast till hälften. Presterskapet utgjorde efter ett drottningens bref 13 December 1612 för hvarje 64 hemman: 1 1:℔ smör, 6 l:℔ fläsk och 8 t:or spanmål. En andra landtågsgärd, äfven kallad soldategärden, pålagd 1613 och enligt drottningens bref 26 Maj samma år förordnad att levereras vid Marieholm, utgick pr hemman med 3 fjerd. (= 3/8 t:na) spanmål, 1/2 fjerd. foderkorn, 1/2 1:℔ kött och fläsk, 1 1/2 m3. smör, 1/60 oxe och 1/4 får. »Hvad höns och långhalm anbelangar med denne föreskrifne gärd, hafver välb. Bo Ribbing tillgifvit, som sedelen förmäler, daterad den 17 Maj 1613.» Från båda dessa gärder åtnjöto dock vissa hemman i norra delen af dåvarande Karlskoga socken fullständig befrielse dels på grund af Axel Rynings förut omförmälda skrifvelse 28 Januari 1612 och dels i anledning af Bo Ribbings derom utfärdade »sedel», dat. Kroppa 13 Maj 1613, af innehåll, att som dessa hemman voro belägna i närheten af Kroppa bruk »och måste dagligen föra jern både med bätar och hästar ifrån bruket och ut till Bro», der Kristinehamn sedermera anlades, »derföre de sig högeligen beklaga, att de icke för den stora tunga skull, som de af förberörda bruk hafva, icke förmå blifva boendes vid sina hemman utan de något skonsmål bekomma på utlagorna; så ändock de tillförene hafva tillgift på halfva gärder», hade ståthållaren funnit sig föranlåten, »på det de kunna blifva besutna», att frigifva dem »för alla gärder och ovisse persedlar», och han tillägger, att der dessa hemman »skulle blifva öde, kunde bruket intet väl blifva vid makt» 1. Den sålunda vunna befrielsen tillämpades äfven under flera af de följande åren. Af 1613 års fögderiräkenskap kan inhemtas att, likasom förut, »bönderna hafva huggit till hjelp ett stafrum ved på gården»; att för 2 årliga hästar äfvenledes utgjorts ett stafrum ved, likaså för 6 kungshästar, men att, hvad ett stort antal af de senare beträffade, i stället för stafrumsved fått erläggas 2 öre i penningar för hvarje kungshäst; samt att en landtågsgärd för senare halfåret utgått af hvarje hemman med följande persedlar: 1/3 t:na spanmål, 1/12 t:na gryn eller kokmjöl, 1/2 skäppa foderkorn, 15 m4. kött och fläsk, 2 1/2 må smör, 2 må humle, 1/32 oxe, 1/4 får, 1/2 höns, 10 ägg, 1/6 lass hö och 2 kärfvar långhalm. På sätt numera blifvit vanligt utgjorde frälset endast hälften häraf för hemmanet. »Efter min nådiga drottnings bref och ordning, dat. den 9 November 1613, är uppburet af de härader och socknar, som icke kunna utgöra persedlarna för deras eländighet skull» penningar enligt denna värdering: för spanmål 6 mark, för gryn 8 mark och för foderkorn 4 mark pr tunna; för kött 20 öre, för smör 6 mark och för humle 7 daler pundet; för en oxe 6 daler, 1 får 2 mark, 1 höns 2 öre, 20 st. ägg 2 öre, 1 lass hö 2 mark och för 1 kärfve långhalm 1 öre. Huruvida det kunde anses som en fördel att lösa persedlarna med penningar under ett nödår, då »eländigheten» icke varit ringa, torde dock vara tvifvelaktigt. I fråga om den s. k. huggningen inhemtas af 1614 års fögderiräkenskap, dels att »bönderne hafva huggit till hjelp och nedlagt vid stubben ett stafrum på gården» och att man dervid räknat »2 halfva, 3 tre- 1 Brefvet härom uppräknar jemväl de hemman, hvilka erhöllo befrielse från gärderna för det de forslade brukseffekter.