470 dingar, 4 fjerdingar emot en hel gård»; dels att »för hvarje 2 årliga hästar skulle bönderne hugga och köra ett stafrum ved», äfvensom för hvarje 6 kungshästar likaledes ett stafrum; och dels att »för 335 stafrum 8 lass huggeved hafva bönderne framkört den gamla veden som huggen var och afräknas ett stafrum framkörd ved för 2 stafrum huggeved; afräknadt löper 167 stafrum 10 lass». Häraf kan man således finna att ett stafrum beräknats innehålla 12 lass ved. Af bruksräkenskapen kan derjemte inhemtas att hvarje stafrum beräknats lemna en storstig eller 24 tunnor kol. Enligt ett k. bref, stäldt till furstendömets invånare och utfärdadt i Narfven 16 Augusti 1614, hade konung Gustaf Adolf i samråd med sin moder enkedrottningen, sin svåger hertig Johan af Östergötland, »så ock våre älskelige riksrådsråde, alla samtlige enhälligt», ansett för nödvändigt att ånyo utskrifva en landtågsgärd »till krigsfolkets underhåll och fästningarnas bespisning», hvilken gärd ursprungligen var afsedd att (i Karlskoga) af hvarje hemman utgå i följande persedlar:: 1/2 t:na råg eller malt, 1/2 fjerd. gryn, 1/2 fjerd. foderkorn, 2 1/2 2 smör, 1 1/2 å8 humle, 15 4 kött och fläsk, 1/32 oxe, 1/4 får, 1/2 höns, 1/4 lass hö och 2 kärfvar halm. Men enligt ett enkedrottningens bref, dat. Gripsholm 1 November samma år, hade utskickade från fögderiet anhållit om förmedling eller lindring i den föreskrifna gärden på den grund, att befolkningen »stor skada der i Vermeland lidit hafva på säden», så att en del deraf ännu stod »ute på åkern ön och oskuren» bland snö och is, så att man deraf slätt intet hade att örvänta, hvarjemte man för väta ej heller kunnat utså någon höstsäd. Detta oaktadt medgafs dock ingen lindring, men på förnyad framställning medgafs ändtligen genom ett annat bref, dat. Nyköping 17 Februari 1615, att bönderna skulle få utgöra penningar för de gärdepersedlar, hvilka de icke kunde åstadkomma, efter den ordning som redan förut, 28 December 1614, blifvit utfärdad och hvarigenom följande värden åsattes: spanmål 8 mark, gryn 10 mark, hafre 6 mark pr tunna, humle 10 mark, smör 6 mark, kött och fläsk 3 mark för pundet, 1 får 3 mark, 1 höns 2 öre, 1 lass hö 3 mark och 1 halmkärfve 1/2 öre. Oxarna deremot skulle »utgöras efter ordningen». »Efter min nådiga drottnings bref och ordning den 20 September 1614» — heter det vidare i fogdens räkenskap — »hafver allmogen utgjort en hjelp till hofförtäringen anno 1614 och är lika behållet mantal som på landtågsgärden, undantagandes frälset hafver dertill intet utgjort». Denna gärd, som redovisas under titel hofgärden eller färskmatsgärden, skulle i Karlskoga utgå af hvarje hemman med 1/4 får, 1/4 gås, 1/2 höns, 1/8 kalf, 1/2 gris och 5 ägg, fick sedermera äfven lösas med penningar till ett belopp af 1 mark 3 öre pr hemman, enligt en af Bo Ribbing underskrifven »ordning». Derest denna gärd utgått i de bestämda persedlarna, skulle densamma från Östersysslets dåvarande fögderi, med undantag dock för Fernebo bergslag, hvarest dylika gärder icke förekommo, i runda tal hafva inbringat 200 får, 200 gäss, 400 höns, 100 kalfvar, 400 grisar och 200 tjog ägg. Änuu en tredje hjelp, som dock utgjordes in natura, upptogs inom detta fögderi sistnämda år. »Efter välbördig Karl Karlssons G fhonshjehn 2) bref, dat. den 20 September 1614» — hvari det heter att »hösttiden förhanden är och nätterna begynna blifva långa och mörka och man behöfver ljus, så emedan en gammal plägsed hafver varit att undersåtarne