482 för den, som vill vinna kännedom om bruksrörelsens fortgång och utveckling under senare hälften af 1500-talet och det följande århundradets början. Kronans räntor och inkomster af den skattskyldiga allmogen utkräfdes derefter lika strängt som någonsin förut, om icke hårdare; de värderades sedermera alltid i penningar för arrendets skull, men utgjordes i allmänhet i de förut bestämda persedlarna, och det blef naturligtvis härefter arrendatorns förnämsta sträfvan att af dessa skattepersedlar bereda sig den största möjliga vinst. Det belopp, som till kronan erlades i arrende var ganska fixt, då deremot den skattskyldige för hvarje gång en utskyld skulle utgå, nödgades underhandla med arrendatorn om vilkoren och sättet för dess utgörande. Det dröjde icke heller synnerligen länge innan klagomål öfver arrendatorernas godtycklighet blef ett ständigt återkommande för att icke säga stående ämne vid riksmötena i de »besvär», som då vanligen framburos. Och såsom ett enda exempel må anföras att i »biafskedet» till 1624 års riksdagsbeslut blef föreskrifvet, att »när bonden levererade en kungsoxe, lång 3 alnar mellan hornen och rompan, samt gärde- och skatteoxar ett qvarter stäckre, skall arrendatorn sig dermed nöja låta» 1. 1 I 1622 års fogdehandling för Östersysslet förekommer endast bruksräkenskap för Kroppa, den sista af det slaget. Det följande årets handling innehåller den första arrendatorns räkenskap för detta fögderi, uppstäld efter ett alldeles nytt formulär. Ur denna handling må här endast antecknas att en ny hjelp, kallad krigshjelpen, utgått under 1623 af hvart hemman med 1/8 päls à 6 mark stycket och 1/2 par skor à 12 öre paret, så att värdet af denna utskyld beräknats till 12 öre pr mantal. Följande året ökades denna hjelp med 1/4 par strumpor à 12 öre paret och 1 aln lärft à 6 öre, hvarigenom hela värdebeloppet då uppgick till 21 öre och i 1625 års räkenskap uppföres ytterligare 1/4 par strumpor af hemmanet, så att slutsumman ökades till 24 öre, hvarvid det sedermera blef oförändradt under några af de följande åren. Af 1624 års handling kan jemväl inhemtas, att »efter ståthållaren välb. Bo Ribbings sedel den 29 Juli 1624 hafva två bönder i Knutsbol i Karlskoga socken fritt deras hemman för årliga räntan, efter de hafva mist sina gårdar genom vådeld». Denna ränta utföres till ett värde af 8 daler 17 öre 14 2/5 pgr. I 1625 års handling, som likaledes är arrenderäkenskap af Johan von Vossel, har den åtföljande jordeboken för fögderiet erhållit ett nytt och ovanligt utseende. För första gången äro nämligen de i årliga eller jordeboksräntan ingående olika persedlarna åsatta bestämda penningevärden, hvilka naturligtvis tillkommit eller blifvit beräknade med hänsyn till det med arrendatorn Vossel upprättade kontraktet. Dessa värden äro beräknade sålunda: för 1 l:℔ osmundsjern 8 öre, motsvarande 20 mark eller 5 daler för 1 fat, som innehöll 20 l1:℔ eller 1 skeppund; för 1 dagsverke 6 öre; för 1 årlig häst 16 öre, motsvarande värdet af 1/2 stafrum ved, hugget och framkördt till Kroppa bruk; för 1 kungshäst 6 öre 9 3/5, pgr, motsvarande värdet af 1/6, oxe efter 12 daler för hela oxen; för 1 må. humle 2 öre 9 3/5 pgr, motsvarande 6 mark för pundet; samt för 1 88 smör 2 öre 14 2/5 pgr, motsvarande 6 1/2 mark för ett pund. I öfverensstäm- 1 STIERNMAN, riksd. beslut I: 770.