503 Såsom exempel på denna redovisning må anföras dels följande qvitto ur 1618 års fögderiräkenskap och dels ett facsimile af ett annat qvitto ur 1619 års räkenskap, hvilket sistnämda har ett särskildt intresse deraf, att det är den sista af Olof Hansson egenhändigt skrifna handling, som utg. kunnat uppleta. Det förstnämda qvittenset har denna lydelse: Bekännes jag Olaus Johannis, pastor uti Karlskogs socken, att hafva bekommit af Karlskogs kyrkoherberge mitt årliga vederlag och sedan halfparten af all behållen tionde 18 Februari anno 1619: vederlagsråg 10 t:or, (löne-) råg 13 t:or 2 fjerd., rent malt 9 t:or 4 1/2 fjerd., blandkornsmalt 8 t:or 1 1/2 fjerd., hafra och mjöl 3 t:or 1/2 fjerd. — Kyrkan hafver ock bekommit till vin, råg 3 t:or. Målekarlarne hafver ock fått sin släparelön råg 1 t:na. — Oluf laxefiskare i Karlskog hafver ock bekommit sitt årliga underhåll, råg 4 t:or, rent malt 2 t:or. — Att så i sanning är under pastoris signet. Den i detta qvitto omförmälda laxfiskarens aflöningsspanmål utgick jemväl af kronotionden, dock först sedan pastor erhållit hvad honom tillkom. Redan i 1600 års räkenskap förekommer en anteckning derom att »Visnum och Väse härad med Karlskoga socken hafva fritt alla årliga dagsverken för förslor och andra skjutsfärder under bruket». Denna förmån, för så vidt den kan kallas för sådan, då den säkerligen motsvarades af något annat, mer eller mindre besvärligt onus, är lika gammal till sitt ursprung som bruksrörelsen vid Kroppa. För ett fåtal hemman, som lågo närmast intill bruket, afkortades nästan alla deras öfriga utskylder, emedan de hade skyldighet att ständigt göra körslor för brukets räkning, hvarom hertig Karl 5 Juni 1585 utfårdat en skrifvelse 1, hvilken vanligen åberopas till stöd för afkortningsåtgärden. Men äfven andra, mera aflägset belägna hemman åtnjöto vissa skattefriheter, emedan de, såsom belägna vid en stor landsväg, »blefvo med långa skjutsfärder och mycken gästning betungade», såsom det heter i ett Karls bref, dat. Örebro 22 Januari 1584, eller ock, såsom det heter i ett annat bref, dat. Nyköping 5 Augusti 1585, emedam de »måste som oftast vara vederredo till att forsla och föra hvad som från och till våra bergsbruk i Vermland behöfves; dertill sitta de i en stor allmän väg och gästning, yttermera än de andre, som der ifrån och ini landet boendes äro». Dessa allmänna skattelindringar bekräftades upprepade gånger genom särskilda k. bref, såsom 22 Mars 1611, 6 Maj 1623, 28 April 1625, 31 Juli 1634 m. l. Af mera lokal eller enskild natur kunna deremot de eftergifter från åtskilliga onera betraktas, hvilka medgåfvos vissa söder om Kroppa bruk inom Karlskoga belägna hemman antingen genom af vederbörande ståthållare utfärdade »sedlar», såsom af Axel Ryning 28 Januari 1612, af Bo Ribbing 13 Maj 1613 och 13 Juni 1620, eller af enkedrottning Kristina genom af henne i Filipstad 6 Februari 1621 utfärdad skrifvelse o. s. v. I den fullmakt Olof Hansson erhöll såsom kyrkoherde vid Möckelsbodar blef han tillförsäkrad åtskilliga skattefriheter och lättnader, som presterskapet i allmänhet ej fick åtnjuta. Men presterna voro derför icke alldeles bortglömda då det gällde skattelindringar. Sålunda erhöllo de 1 Se härom sid. 432 här ofvan.