504 genom ett hertig Karls bref, dat. Nyköping 19 Juni 1576, försäkran att »obehindrade njuta och behålla tionde, vederlag och stommar, lika som de tillförene äro vane att hafva, hvarken mer eller mindre». Genom enkedrottningens bref, dat. Stockholm 27 November 1612 eller 1613 1, skulle presterna få behålla sina stommar »fria för vissa och ovissa utlagor», hvilken frihet sedermera bekräftades af Gustaf Adolf i bref, dat. Stockholm 4 Juli 1621. Äfven rent personliga förläningar och skattefriheter voro ingalunda sällsynta. Den äldsta förläning, hvarom någon återfunnen handling för Karlskoga förmäler, är det bref, dat. Nykroppa 24 Februari 1588, hvarigenom Måns i Hytte, i egenskap af fjerdingsman eller snarare ett slags faktor, erhöll ett årligt anslag af 8 t:or spanmål från Varnums kyrkoherberge. Af en annan, senare handling, dat. 28 Januari 1612 framgår att åbon i Hytte, som då hetat Nils och möjligen kunde vara en son till den föregående, i likartadt arvode uppburit 4 t:or spanmål. Enligt ståthållaren Bo Ribbings »sedel» af Örebro 1 Juni 1607 hade han till byggmästare vid Kroppa bruk antagit »Jon i Bergsjötorp», men som detta torp låg »något af händt från bruket», erhöll han till boställe »ett kronans torp närmare bruket, benämdt Stegelviken, hvilket han för sin tjenst skulle hafva frihet på». Man skall ock finna i de följande årens räkenskaper att alla utlagor för »Jon i Stegelviken» föras till afkortning, och sedan han 29 Maj 1613 erhållit likasom fullmakt på sin tjenst, tillika med årlig lön af »spanmål 12 t:or, penningar 12 daler och sitt torp Stegelviken benämdt fritt för alla utlagor», var en dylik årlig afkortning icke vidare underkastad någon erinran eller anmärkning från »kammarens» sida. Detta förhållande fortfor till 1621, samma år då Kroppa bruk i sammanhang med fögderiuppbörden för kronans räkning utarrenderades. Det är ock möjligt att Jon byggmästare vid samma tid aflidit. Gullbrand Jonsson i Stegelviken, hvilken sedermera förekommer såsom torpets innehafvare, är antagligen en af byggmästarens ättlingar. Hemmanet Herrsjötorp innehades i början af 1600-talet af en »bruksskrifvare» vid Nykroppa, som benämnes än Hans Nilsson och än Hans Andersson (dalkarl), naturligtvis med frihet från alla utlagor. Under åren 1608—1615 uppgifves bruksskrifvaren Erik Hansson såsom innehafvare af samma hemman, jemväl mot skattefrihet för sin tjenst, hvarefter denne från 1616 till dess bruksarrendet börjar på samma vilkor innehade ett större och bättre hemman Stora Skanum. Enligt hertig Karl Filips bref, dat. Filipstad 5 Februari 1621, erhöll en »förlamad krigsman Jon Månsson» såsom belöning för »sin långa och gamla tjenst, den han kronan och fäderneslandet uti åtskilliga fejdetider gjort och bevist hafver» samma Herrsjötorp »att njuta, bruka och uti sin lifstid för vissa och ovissa persedlar behålla», med undantag dock för boskapsskatten samt vissa tjenstbarheter till Storfors bruk. Denna besittningsrätt med åtföljande friheter bekräftades sedermera genom Gustaf Adolfs bref, dat. Gripsholm 6 December 1623, deri Jon Månsson kallas en »förlamad fänrik». Han uppräknas 1 Om det rätta årtalet är man osäker, emedan de talrika afskrifter af ifrågavarande bref, som förekomma i fogdehandlingarna, hafva stundom året 1612 och lika ofta 1613. I 1621 års bekräftelsebref talas dock om ett föregående likartadt bref från 1613.