505 under åren 1629—1632 bland tingslagets nämdemän, hvarefter hans namn icke vidare återfinnes i de bevarade handlingarna. Under dessa »fejdetider» voro knektar inom Karlskoga socken ingen sällsynthet. Dessa egde jemväl skattefrihet för hemman eller torp, som de kunde innehafva, men dylika hemmansinnehafvare voro dock få. En bland dem var Bertil Simonsson, som innehade 1/4 mtl Botilsboda (äfven kalladt Bottesbol eller Agen) och som 1610 blifvit utskrifven till knekt. Af 1613 års fogderäkenskap framgår att så väl denne Bertil, som Påvel i Näs, Anders husman, Erik Bengtsson (i Åsjötorp?), Olof i Alkvettern och Sven i Bergsjötorp, erhållit såsom aflöning hvardera 1 t:na råg. Huru länge förenämde Bertil varit i knektetjenst framgår ej tydligt af handlingarna, men det synes dock ha varit endast 4 eller 5 år. Deremot upptages Erik Bengtsson från 1617 i egenskap af knekt ega skattefrihet för 1/4 hemman Åsjötorp och 1623 äfven Oluf Påvelsson för 1/4 hemman Stålbergsviken. I 1624 års räkenskap uppräknas flera hemman, hvars utskylder blifvit anslagna till lön åt främmande knektar, såsom Näs åt en trumslagare, samt Sandtorp, Flosjötorp, Östra Löfnäs, Stålbergsviken, Matlången och Klenoret åt andra. Hemmanet Åsjötorp upptages deremot såsom öde från 1625, antagligen emedan dess innehafvare stannat qvar i kriget. P Äfven under de följande åren uppräknas ett eller annat »tilldelningshemman». hvars ränta skulle utgå till »krigsfolket», och i 1626 års här ofvan meddelade boskapslängd uppräknas äfven några knektar, men bygdens närbelägenhet till bergslag med deraf följande talrika skjutsfärder, körslor och gästningar. synes dock hafva föranledt en skonsammare behandling i militäriskt hänseende, ett förhållande som fortfarit intill våra dagar. Under denna tid, då något brandförsäkringsväsen icke fans, var det sed, att nedbrunna gårdar och lägenheter erhöllo ett eller annat års skattefrihet för gårdens återuppbyggande. Sålunda förekommer i 1609 års räkenskap att Knutsbol blifvit »bränd af vådeld anno 1608 och njöt samma år ett års frihet; och efter han miste allt det han åtte (egde), hafver Oluf Kristofersson 1 gifvit honom ännu 1/2 fritt 1609», men för att denna lindring icke skulle upprepas, har det granskande kammarrådet här bredvid antecknadt: »bestås allena detta året och intet vidare». I 1616 års räkenskap är antecknadt att »för hr Olof i Karlskoga är genom vådeld uppbrändt allt hans hö och korn, så att han intet undanfick; derföre är honom uppå min nåd. öfverhets nådige behag förskonat på hans gärder och utlagor, derpå min nåd. drottnings bref»: penningar 4 daler; men det åberopade brefvet kan ej återfinnas. — I 1624 års jordebok och räkenskap redovisas, på sätt förut (sid. 482) blifvit nämdt, huruledes 2 bönder i Knutsbol hade mist sina gårdar genom vådeld, och af denna anledning erhållit afkortning å årliga räntan med ett belopp af 8 daler 17 öre 142/5 pgr. g8 samma sätt förekommer i 1628 års räkenskap, att »efter ståthållaren välb. Karl Bondes sedel den 4 Juli år 1628 hafver Nils i Hytte i Varnums socken (skogsbygd) fritt visse och ovisse persedlar uti 3 år, för det hans hemman är af vådeld afbrändt och allt det han åtte» (egde), 1 Dåvarande ståthållaren i Vermland.