508 Den eldsvåda, som öfvergick Nora kyrkoby ett par år förut innan det kungliga besöket egde rum, och hvarvid ej mindre än 33 af de 44 gårdar, hvilka då skola hafva funnits härstädes. gått förlorade, torde hafva f6ranledt att byn icke kunde visa sig till sin Sfördel vid detta tillfälle. Antagligen hade endast ett mindre antal gårdar blifvit åter uppbygda och det är derför icke heller omöjligt att konungen vid sitt besök förordnat om något slags tomtreglering vid och omkring kyrkan. Så mycket synes vara säkert att han hade Stagit undan Nora prestegård sjutton gärdstomter och tilldelt dem, som s5 vid kyrkan boendes äre att bygga hus på», hvarjemte han »tillsagt honom (kyrkoherden) derför till vederlag 12 skeppund stångjern. Något bref härom blef väl icke genast utfärdadt, men detta skedde några år senare, vid ett tillfälle då Gustaf II Adolf besökte bergslagen. I ett bref, dat. Guldsmedshyttan 3 Mars 1617, tillförsäkrades nämligen kyrkoherden om årligt utbekommande af det sålunda utlofvade vederlaget. Man torde ock kunna antaga att »herr Måns» icke försummat att för sin höge gäst klaga sin bekymmersamma ekonomiska ställning, ehuru han innehade en stor församling, som belöpte sig till 237 1/2 mantal; men då bergsmännen voro »fast oförmögne, så att de ingen synnerlig handtering hade, hvarken med jern- eller åkerbrukning», hade detta förhållande till följd att han icke, »såsom andre prestmän», af sina åhörare kunde »fordra hvarken skaft-, smör- eller qvicktionde», utan endast egde att bekomma »till påskemål ett hundradt (= 4 lispund) osmundsjern» af hvar bergsman. Äfven denna klagan blef först senare så till vida afhulpen, som kyrkoherden genom ett Gustaf Adolfs bref, dat. Stockholm 28 November 1612, i stället för hittills vanlig bevillming eller skatt efter hemmantal, beviljades den förmånen, att »årligen utgöra en läst osmundsjern för alla persedlar, som han pligtig vore att utgöra». Den sålunda till beloppet bestämda »prestgärden», motsvarande 12 fat eller 12 skeppund osmundsjern, förvandlades kort derefter till 18 skeppund tackjern, likasom det nyss omförmälda vederlaget 12 skeppund stångjern ersattes med dubbla beloppet i tackjern. Dessa förvandlingar hafva emellertid haft till följd, att kyrkoherden sedermera fått tillgodonjuta sitt vederlag 24 skeppund tackjern på det sätt, att derifrån afräknats den i 1612 års bref faststälda prestgärden 18 skeppund, hvarefter han »fortfarande eger uppbära såsom ständigt vederlag sex skeppund tackjern», jemlikt k. resol. 6 Mars 1868 1. En annan följd af 1611 års kungabesök i Nora, hvars verkningar jemväl i viss mån kunna förnimmas ännu i våra dagar, är sannolikt ett förslag till inrättande och underhåll af ett gästgifveri vid Skärmarboda, hvarom en särskild afhandling upprättades vid häradets sommarting 10 Juni samma år 2. Hvad som i öfrigt kunde förekomma vid detta besök finnes antagligen icke någonstädes upptecknadt, men så pass mycket torde få anses som säkert att ortens förnämste personer dervid tillstädesvarit. Ett försök att åtminstone till namnen uppräkna dessa, må derför ursäktas. Konungens värd, kyrkoherden Måns Germundsson, är redan omtalad; värdinnan, kyrkoherdens fru i senare giftet, hette Anna Pedersdotter; 1 Jfr sid. 112 här ofvan. 2 Jfr sid. 69 och 346.