524 samma sjö», för att närmare undersöka huru härmed kunde förhålla sig. De skulle »bese lägenheten, huru stor och djup sjön är, och om han ligger högt, så att man kan sticka af vattnet eller upprätta konster och tömma det ut». På näset skulle jorden afrymmas, så att man finge se »huru strecken ställa sig». För arbetets bedrifvande skulle ståthållaren handla med »bönderna i Karlskoga socken», der sjön då var belägen, att de dertill skulle göra »hvar ett dagsverke, såsom ock ett stafrum ved», hvarjemte några grufdrängar skulle ditsändas för att bryta malmen. För att desto snarare få besked om detta malmstreck, erhöll en af konungens lakejer Botvid Andersson i uppdrag att först begifva sig till Vestersilfberget i Dalarne och derifrån till Vermland, för att likaledes taga kännedom om förhållandena vid sjön Limmingen, samt vid återkomsten derom lemna nödiga underrättelser. Den sålunda anbefalda undersökningen ledde emellertid till arbetets upptagande härstädes. I ett 28 November samma år aflåtet »svar på Olof Kristoferssons skrifvelse om bergsbruken», kunde konungen säga att det icke borde vara »möda för att bekomma» ved till nya silfverbruket, »ty der är ju skogen inpå». Ståthållaren kunde derför handla med »de knektar, som äro öfverblifne af Joen Pederssons fänika» att de höggo veden, »sedan hafver du intet långt att köra». Men icke nog härmed. Konungen medgaf på derom framstäld anhållan, genom bref af 1 December, att invånarne i Elfdalen finge åtminstone för det året utgöra så väl »foringen» som tionden på det sätt, att de skulle »hugga till det nya silfverbruket vid Limmingen för hvarje två årliga och biskopshästar ett stafrum ved, och för hvarje tunna spanmål, som de af kyrkoherberget bekomma tre stafrum ved, hvilken ved sedan till förbemälte bruk framköras skall.» En vecka senare utfärdades fullmakt för Nils Konstmästare 1 att han skulle uppföra konstbyggnader så väl vid Limmingen, »det nya sölfberget» som vid åtskilliga andra af de annorstädes arbetade silfvergrufvorna. 1606 och de närmast följande årens räkenskaper för Kroppa gård och bruk återfinnas några spridda anteckningar angående Limmings silfvergrufva. Sålunda redovisas att »Botvid Lackej och Nils Konstmästare bekommo till tärepenningar den tid de voro utskickade att bese det nya silfverbruket» ett belopp af 2 daler. Qvittenset härå, som tydligt vittnar om kyrkoherden Olof Hanssons handstil, lyder sålunda: »Bekännes mig Nils konstemästare samt K. M:ts lakej Botolf Andersson hafva annammat af k. trotjenare och fogde öfver Vermelands bergslag med Östersysslet, välaktad Jon Olufsson, tärepenningar två daler; så i sanning under mitt signete och egen hand underskrifvet. Datum Limingsberg den 8 Augusti anno 1606. Nils Jönsson Konstemästare. Botolf A:n Lackei.» (Sigill, otydligt.) Nästan samtidigt härmed erhöll fogden Jon Olofsson afsked från sin befattning och till hans efterträdare förordnades Jöns Bock. Till rättesnöre för denne med afseende å aflöningar m. m. i och för det på hösten 1 Antagligen samme Nils Jönsson Krook, som finnes omtalad i Noraskogs arkiv I: 2.