523 flyttas ut på udden, der de kunde komma till med båt», samt att kyrkan der skulle byggas. Emellertid vill det synas som att ytterligare malmanledningar på skilda ställen blifvit funna, hvilkas undersökande och bearbetande legat konungen varmt om hjertat. För sådant ändamål utfärdades från Segersjö 5 Maj 1606 eu fullmakt för fogden i Nerike Antonius Svensson »att draga till Nora socken», der han skulle »låta rymma och bryta malm utaf ett berg vid Linansjö och Bryggesåsa» och derefter låta konungen »förnimma hvad för malm der kan vara och finnas». Undersåtarne, »som bygga och bo vid Noreberg, Vikesboda och Karlskogs socknar» befalldes att icke allenast »hjelpa till med dagsverken till att rymma, bränna och bryta samma malm», utan ock »hvad eljest behöfvas kunde» för ändamålet, hvilket konungen »med allt godt dem ville ihågkomma». Fogdarne inom de områden, som nu voro ifråga, erhöllo derjemte befallning att de skulle förehålla allmogen sina skyldigheter i berörda afseende »och ingalunda låta sig tredske och motvillige befinna». Ehuru man kan stanna i någon tveksamhet om belägenheten af de ställen, hvilka omtalas i sistberörda bref, torde dock få anses sannolikt, att »Linansjö» är någon missskrifning för Limingsjö eller Limmingen, hvarom vidare längre fram och att »Bryggesåsa» motsvarar nutidens Grecksåsar, som fordom skrefs både Gregersåsar och Grickesåsar. Att det verkligen varit fråga om någon malmfyndighet härstädes, framgår af en annan ett par månader senare aflåten skrifvelse, dat. Stockholm 14 Juli samma år, hvarigenom bergsföreståndaren Tideman Persson anbefalles att »ransaka om det sölfberget vid Gricksås, som nu nyligen är uppfunnet, huru strecket sig ställer och hvad malm der kan vara». Konungen ville härom hafva »visst besked (sig) tillhanda med denne vår utskickade», hvaraf kan slutas, att han varit angelägen att erfara huru med detta berg kunde vara beskaffadt. Emellertid torde samtliga vederbörande i detta fall varit föremål för någon mystifikation, derest det icke får antagas att den fyndighet, hvarom här varit fråga, utgjorts af de längre fram i tiden bearbetade koppargrufvor, som på annat ställe finnas omtalade 1. Så mycket är säkert att, så vidt utg. kunnat finna, någon silfvergrufva härstädes icke finnes vidare omtalad i denna tids fogderäkenskaper eller öfriga handlingar. Hvad slutligen angår den i Anton Svenssons här ofvan omförmälda fullmakt nämda »Vikesboda» socken torde härmed ha afsetts nuvarande Fernebo socken, hvars nya kyrka, såsom nyss blifvit sagdt, var ämnad att byggas i närheten af den forna Vikhyttan, å hvars område Filipstad sedermera anlades och hvilken omständighet möjligen haft till sia att en namnförändring jemväl varit påtänkt eller åsyftad. Att med ; oreberg» åter afsågs Nora socken lärer knappast vara tvifvel under- astadt. Några dagar innan den nyss anförda skrifvelsen till Tideman Persson afläts, afgingo särskilda skrifvelser till den nyutnämde ståthållaren i Vermland Olof Kristofersson, bergmästaren Kristofer Graf och fogden Anton Svensson, med anmodan till dem alla att begifva sig till en sjö i Vermland, »benämd södra Limmingen, uti hvilken på bottnen invid landet, der vattnet är grundt, skall finnas malmstreck, såsom ock på ett näs uti 1 Jfr sid. 36 och 59 här ofvan.