538 — Kornm för rätten Lasse Larsson i Blinäs och på sin sons vägnar klagade till Mårten Eskilsson i Granbergsdalen, att han hade lofvat hans son Påvel Larsson ett svedjefall för det träde han fick af honom i Visnum att så på, men sedan hade Mårten Eskilsson sålt samma fall till befallningsmannen Karl Svensson; vardt fördenskull dömdt och erkändt, att Mårten bör och skall tillställa sin måg Påvel Larsson samma fall, som han honom för trädet lofvat hade, och förlikes sedan med befallningsmannen det bästa han kan. — Erik Andersson i Bo, som hafver varit gärdeman och om vårtid uppburit någre l:℔ kött för krigsfolket, var beskyld att skulle hafva sfudlit samma kött till ett halft pund, efter det icke höll sin fulla vigt när han det levererade, som det hade när det blef anammadt; men alldenstund det hade hängdt i torkan ifrån våren och till Larsmesso om sommaren, erkände nämden att ett half pund väl var intorkadt af vår- och sommarvädret: derför erkändes han för samma tillmäle fri och ledig, vider bot 40 mark, som honom derföre viter. — Bonde Algutsson, Erik Andersson och Joen Persson hade skylt hvarannan a t hafva stulit laxar ur Arrendatorernes laxekar, dem de sedan skulle hafva sålt i Örebro, hvilket ingendera kunde den andre öfvertyga eller bevisa; vordo fördenskull sakfälde 1ill sine penningar 40 mark. — Lars Persson, Lars Nilsson och Nils i Qvarnetorp hafva försutit skjutsning til krigsfolkets upptåg i våras; vordo fördenskull sakfälde för tredsko hvardera till sine pgr 3 mark. — Markus Olsson i Fiskesjön hade utan laga dom, så ock egandes goda vilje, gått inom sin grannes Per Eskilssons i Finnebäck rå och rör och sig tillvällat någon skog; vardt derföre sakfäld efter det 28 kap. i Konungs B. att böta sine pgr 40 mark. — Hans Persson, murmästare på Kroppa, hade stått tillbaka med skjutsning till knektarnes upptåg i våras, såsom och slagit fjerdingsmansdrängen tu blodsår; vardt derföre sakfäld för tredsko till sine 3 mark och för hvart blodsår 6 mark, är 15 mark. — Vardt nämden tillsagd och befald, att hon strax efter anden skall gå och ransaka och uppleta rätte skillnaden mellan Öster- och Vester-»Käiåsen» och granneligen förfara om Nils Persson något hafver åverkat uppå sin broders egor, och sedan skall derom för rätten dömas. — Hans Andersson i Sibbebo hade vidt (tillvitat) en skomakare benämd Anders Jönsson, att han skulle hafva stulit några hudar ifrån fru Dordi på Åkerby när han der arbetade; deremot hade frun gifvit honom sitt bevis att hon inga hudar hade samma gång mist, och att hon aldrig hade funnit samma skommare med något tjufveri, hvilket ock månge af socknemännen vittnade, att han plägar aldrig vara otrogen i sitt arbete. Så efter Hans med intet skäl kunde bevisa eller bjude den andre till någon tjufnad, vardt han af rätten fri erkänd och Hans efter det 20 kap. i Tingmåla B. sakfäld till sine pgr 40 mark. — Vardt nämden tillsagd att hon den 19 Juli skall låte sig finne vid Mosserud att åtskilja Mosseruds och Rålands egor. — Den 19 Juli skedde en vänlig förlikning uti min och nämdenes närvaro emellan Peder Simonsson och Oluf i Mosserud och Rålande om deras egor sålunda n?, att Per Simonsson skulle behålle eller bekomme ett stycke af det Rålandet, som de länge hafve varit oense om, till sitt torp, hvarföre rättades då det gamle röret uppå berget sålunda, att det härefter skulle vise