544 vide och derhos lärt en bön, och när hon samma bön ville läsa och derefter skjuta, då skulle det onda hon ville sätta anten på menniskor, djur, fänad, skog eller mark strax drabba och hafva fortgång, drabbandes den hon sådant ärnade, hvilken konst hon hade så när sig behållit och intet brukat förr än på en bonde, Jöns Jespersson i Bäckäng och hans hustru, samt Jost Larsson, en fänrik öfver Vermlands rytteri och hans hustru, hvilka hon hafver skjutit en häftig trå(n sjuka på, för det han en gång hade slagit hennes syster, af hvilken tråsjuka fänriken och hans hustru hafver så tvingats och trånat, att på dem intet hafver varit tillseendes varit än bara hud och ben, in till dess hon dem igen botat hade. Oftare och flere gånger sade hon sig samma konst ej brukat hafva eller någrom der med dödat eller dräpet. Den andra, pigan Cecilia bekände och tillstår att för 3 år sedan, den tid hon låg sjuk uti en bod hemma när sin moder, då är sent om aftonen en kommit in till henne, svarter och långer, och henne tillfrågat om hon icke ville tjena honom, der till hon i förstone nekte, men omsider när han hårdt och träget hos henne der om hafver anhållit, hafver hon satt honom tjenst, men intet ville säja till hvad, eller hvad vidare hans afsked med henne hafver varit, och när det bestäldt var, hafver han bläst henne i munnen och bitit på venstra skuldran, efter hvilket ännu ett ärr synes så stort som en nagel, deruti hon ingen känsel hafver, men inga konster anten till ett eller annat säger hon sig af honom lärt hafva. Mer kunde man intet komma henne till att bekänna, ehuru man sig derom vinnlade och beflitade.» Här förekommer nu ett mindre tomrum i protokollet, förmodligen afsedt för domens inskrifvande. Denna saknas dock, och det öde dessa qvinnor vederfors är således okändt. Af bötesmål förekommo vid 1633 års ting endast följande båda: »Håkan Olsson en ung dräng och skräddare hade mökränkt och besufvit en piga Kerstin Olofsdotter ben:d, det de båda för rätten tillstodo och bekände, och vordo derföre sakfälde, han till sine 40 mark och hon till sine 20 mark. Måns Kalne upplade sig till målsman i en annans sak, som honom intet vidkom, sakfäldes till 3 mark.» År 1634 höllos 2:ne ting, båda i »socknestufvan». Vid första tinget, 26 Mars, förekom ett tvistemål, hvarom vidare på annat ställe, mellan Gunnar i Bregården och Jöns Jordansson i Knaped, hvilken senare »upptagit sitt torp på Bregårdens gamla egor», angående rätt till fiskevatten m. m. Sedan denna tvist afdömts, blef »Jöns Jordansson för olaga häfdning på Bregårds egor och tu slag, samt hot och undsäjelse med skott och armborst, sakfäld till sine 40 mark.» »Algut i Lerdalen i Ölmehärads socken hafver låtit stämma Jöns Ersson i Fall, kom sjelf intet, saker till 3 mark.» »Mats i Åsbergsviken hafver i någre års tid intet gjort någon tiondefisktill sin kyrkoherde, ändock han Guds gåfvor bekommit hade, som han sjelf der till intet neka kunde, vardt derföre sakfälder till sine 40 mark.» »Joen Persson i Alkvettern hade om vårfrudagen farit i skogen och fört hem torrakar, som Sigrid i Alkvettern hafver fälla låtit; vardt derföre sakfäld till 6 mark helgedagsbrott till kyrkan och 9 mark till treskiftes för torrakarne.»