548 Item klagade Nils Ersson i Qväggen till Joen i Stråbergsmyran att han hafver tagit en räf undan Joens stock, det Joen intet kunde bevisa; dy dömdes Joen till sine 3 mark 1. Joen i Bäcktorp klagade till Anders i Kärr, att han hafver gångit till Joen på åkeren och slagit honom i hufvudet med en yxe, det han bekände; dy dömdes han efter det 37 kap. Edsöre B. till sine tveböter pgr 12 mark för samma blodvite. Olof Persson i Tåbäcken, Bertil i Båssvik, Lars i Degernästorp, Lars Månsson ibidem, Joen i Rosensjö, för tredska att betala v:d Arved Persson landskamereraren, sakfäldes hvar till sine 3 mark, är 15 mark. Desse eftersk:ne skola böta för olaga broar: Olof i Tåbäcken, Anders i Herrsjötorp, Olof på Ed, Per ibm, Joen i Fallet, Anders i Kärr, Gulbrand i Steglevik, Joen i Sandtorp, Anders i Röningen, Joen i Bäck, Joen i Granviken, Olof i Rålanda, hvar till sine 3 mark; belöper 36 mark. Folke i Stockviken, Joen i Bäck, Harald i Käksund, Anders Hammarsmed i Valåsen, Anders i Ålkärr, Karin i Hult., Anders i Kortfors, Nils i Dalbäcken, Joen i Granviken, hvar till 3 mark för tredsko att erlägga sina mantalspenningar; belöper 27 mark. Anders Byggmästare i Fors klagade till Nils Bröntesson i Fors, att han hafver skällt hans hustru Gunilla för hor, och blef Nils tillfrågad om han (det) kunde bevisa; då nekade han och sade sig hafva allenast sagt efter Halvars ord i Fors, och blef honom ock tillfrågadt om han kunde henne bevisa, då svarade han att sig hafva det hört af Nils på Ed, men intet sårligit. om Anders’ hustru att veta, och Nils på Ed var nu intet tillstädes; och alldenstund de allenast hafva sagt detta efter andres tal och ord, och intet visste der om vidare att berätta, ej eller stodo der uppå, utan bådo dem måtte sådant tillgifvas och förlåtas; dock fäldes de hvardera till sine 6 mark.» »Item klagade Påvel i Kärn till Nils i Skiljebråten, att hafva slagit honom på stämma och sedan bitit honom halft fingret af, hvilket var så tillgånget, att Påvel fjerdingsman hafver tillsagt att skjutsa och intet längre sitta fri för skjutsning, som här till dags; då svarade Nils att han aktar intet mer Påvel än skarn under sina skor. och hafver någre gånger stött honom i bröstet med armbågarna och sig förbrutit uppå honom, och när Påvel såg att han intet kunde blifva till freds för honom, hafver han slagit igen och rifvits som hundar. Och alldenstund det skedde på rätta stämmo ibland drickande och emot fjerdingsman: dy sakfäldes han till sine 40 mark och gifve 3 mark ut (till) målseganden för lytet. Summa belöper till 3skiftes 75 1/4 daler. Till visso att detta föresk:ne så för rätta ransakadt och skedt är, vittnar jag med min egen hand och signete 2 här neder. Jacob Lithman.» Sedermera saknas protokoll för åren 1638 och 1639. Man torde derför icke böra antaga att »rättvisan» legat nere under tiden. Snarare kan man förmoda att Plättja eller slarf hos vederbörande lagläsare föranledt den stora lucka, som domboken i detta fall företer. Det tingsprotokoll, som närmast följer derefter, börjar sålunda: 1 En omkastning af namn har antagligen skett i detta mål. Om det ändras så, att Joen klagade till Nils att han hafver etc., blir domslutet begripligt. - 2 Detta har dock blifvit afglömdt.