549 »Anno 1640 den 22 Juni vardt rätt laga ting hållet med allmogen af Karlskoga socken uti Mörkeviken; närvarandes landshöfdingen ädel och välb. Oluf Stake till ÄÅrenäs och Lund, samt kronones befallningsman ärlig och välaktad Mårten Drost och samtl. nämden.» Härefter får man veta att »Samma dato vardt allmogen till vetenskap uppläst den fullmakt, som högvälborne herre, hr Gabriel Bengtsson Oxenstjerna, riksskattmästare och lagman öfver Vermeland, hade gifvit mig Matthiæ Pleningio att företräda underlagmansstället.» De vid detta ting afgjorda bötesmålen äro följande: »Sakfäldes Jöns Björsson på Löfvenäs och Ingrid Nilsdotter i Råglanda för lönskaläge till halfva böter efter de lofvade bygga äktenskap, der på de för rätten gjorde hvarannan handsträckning, han till 20 mark efter det 3 kap. Gift. B. och hon till 10 (mark) efter sedvänjan. Dock gaf befallningsmannen efter konungssaken och nämden häradsdelen, lagmannen sitt förbehållet. Än sakfäldes Lars Jonsson i Löfbacken för onödigt svärjande för rätten till 3 mark efter det 43 kap. Tingm. B. Än klagade Nils i Gälleråsen att Joen i Kölebråten, Lars (i) Löfbacken, Arvid i Herrenäs och Joen i Alqvittern hade tfagit en lo utur hans giller i skogen, och hemligen sålt honom bort, hvar till och de icke neka kunde; dömdes fördenskull, att de gifva åter skog- och gilleregandenom det de der fingo eller värdet, som de derföre uppburit hafva, näml. 11 1/2 rdr och böte hvar sine 3 mark till treskifte, efter det 20 kap. Byggn. B. och 29 kap. Tjufva B. L. L., hvilka böter göra tillhopa 3 daler.» — — — »Än sakfäldes Nils Larsson i Rosendal för otidigt svärjande till sine 3 mark.» — — — »Än vardt Anders i Kortefors för stämnings försittning att svara Markus i Snöbergshultet om afhugg på fä, sakfäld till 3 mark. Än vardt Per i Häradstorpet för tredsko att skjutsa sakfäld till 3 mark.» — — — »Sakören, som på denne tingsdag och stad fallne äro, belöpa sig uti en summa till 13 1/2 daler.» Nästföljande ting hölls 15 April 1641 »uti socknestufvan». Sedan några författningar blifvit »publicerade», företogs genast ett brottmål af den art och med det resultat att en dödsdom åter afkunnades: »Än vordo för rätta stälde en gift man Anders Olufsson i Ålkärret uti Karlskoga socken och en piga Brita Larsdotter ibidem, hvilka anklagades för det de hafva gjort och bedrifvit hor, och deruti tillsammans aflat barn. Så emedan de denne missgerningen på båda sidor frivilligen och otvungne bekände och tillstodo, och med gråtande tårar bedjandes i all ödmjukhet om nåden och icke rätten. Dy blefvo de af denne ringe rätten dömde till döden både horkarlen och horkonan, derför att han ifrån sin äkta säng lättfärdeligen trädt hafver och hon med sin nästas äkta maka hor bedrifvit, såsom Guds lag förmår Exod. 20, 14. Lev. 18, 20. Deut. 22, 22. Nåden hemstäld och förbehållen den höglofl. kongl. Hofrätten.» Öfriga bötesmål, som förekommo vid detta ting, redovisas i protokollet på följande sätt: »Än kom Nils Bertilsson i Skärjetorpet uti Grythytte socken och till-