550 talte Nils Olufsson och Måns Olufsson i Mosseberg i Karlskoga socken om tu nät, gode om två riksdaler, som de skulle hafva stulit på Halvarsnoren. Och efter de icke voro der med beträdde och budo så hårdt nej för sig att de icke hafva stulit utan köpt dem, och kunde dock icke visa sin hemulsman; dy visste icke heller nämden annat göra än fälla dem till tjufveriet och fördenskull med rätten döma, att de båda ega gälda Nils Bertilsson åter det han mist hafver och å hvarderes 40 mark till treskiftes, Tjuf B. kap. 2 (el. 7) L. L. Än stäldes för rätten Markus Markusson i Granberga att förhöras om det lönskaläge han skulle hafva haft med Marit Mårtensdotter i Granbergsdal förr än han blef gift, efter som han någre resor på åtskilliga orter der af skräppt hafver och när han nu derom åtspordes, var hans bekännelse allt ens; men hon nekade fast der till, säjandes honom fara med idel drafvel och lögn. Efter hon så böd nej för sig, pålades henne att värja sig med lag å näste ting, då saken skall slitas. Än sakfäldes Folke i Stockeviken till 3 mark för det han utan laga förfall försatte vägerödningen, då han med andre sina någrannar var der till kallad i fjor.»—— — »Än dömdes Lars Filipsson i Ö. Kärn att betala Kristofer Mårtensson i Olstorp 2 rdr för en häst, som uti hans fodring och verknad blef sjuk och der efter död. Än sakfäldes Börje Andersson, skomakare vid Nyhyttan, för stämning att svara till åverkan på annans skog till 3 mark.» — — — »Sakören, som på denne tingsdag och stad fallne äro, belöpa sig uti en summa till 21 1/2 daler.» Vid samma ting förekom äfven en förlikning i ett dråpmål, hvarom protokollet innehåller följande: »Än framsteg Oluf i Hälne i Rudskoga socken, begärandes att rätten ville förordna målsmän åt hans styfbarn, der till fördenskull satte vordo Mats Gregersson och Lars Påvelsson i Gräsmossen i Karlskoga socken. Och efter Nils Bertilsson, som hade slagit barnens fader Mats Larsson, och af höga öfverheten eller den konungsliga hofrätten fått pardon, icke hade ännu förlikts med barnen om deras målseganderätt; dy talte han nu med förmyndarne och ändtlig gjorde en sådan förening, att han skulle gifva dem 40 daler godt mynt, det oansedt och oräknadt, som han hade lofvat och tillsagt den dödes moder och hustru, hvilket blifver för sig, såsom det gjordt var.» Samma år (1641) hölls 27 September ett andra ting i »socknestufvan», dervid »kamereraren öfver Nerike, Vermeland och Dal, ärlig och välaktad Arved Pedersson (samt) befallningsmannen välaktad Mårten Drost» voro närvarande. Följande bötesmål förekommo under detta ting: »Samma dag öfvertygades Lars Nilsson i Immen att han i fjor om våren hade fällt skog till haft skäppeland och den svedjat emot förbud; hvarföre dömdes han efter mandatet att böta proportional bot 1 daler 21 öre pgr. Än beviste Sven Larsson i Degernästorp med Kristofer Bryntessons i Fors vittnesbörd, att när han i dag var stadder på vägen åt tinget, hafver Nils Jordansson i Qvarnetorp ryckt och skuffat honom för den träta de sins emellan förr haft hade; hvarföre sakfäldes be:te Nils till sine 9 mark efter det 13 kap. Eds. B. L. L.