552 Än gjorde Lars Olufsson i Blinäs märkeligt oljud på tinget, hvarföre han sakfäldes till sina 3 mark.» — — — »Än afskedades emellan Oluf Persson i Stubbetorpet och hans syster Ragnila Persdotter i Bäcken, att hon skulle gifva honom i betalning en treggelod sked 1.» — — — »Än öfvertygades Oluf Joensson i Råglanda, att han hade nu förste gången med baålande förderfvat skog till 1/2 tunneland; hvarföre vardt han sakfäld till 10 daler silfvermynt efter K. M:ts plakat, gifvet i Örebro den 18 Mars år 1639. Än klagade ock Oluf Joensson i Råglanda, att Erik Hammarsmed i Fors och Anders Joensson i Rynningen hade utan lof tagit hans båt; men efter Erik Hammarsmed icke var stämd, sköts denne saken upp till näste ting.» — — — »Än sakfäldes Markus Markusson i Granberga för stämning till 3 mark. AÄn kom för rätten Markus Påvelsson i Snöbergshult och tillvitte Kerstin Persdotter i Kortefors, att hon skulle hafva huggit af rumperne på trenne hans kor och en get, om en natt, som hon låg i Snöbergshult, derigenom han sedan haft olycka med sin boskap. Hon beviste sig hafva varit sitt ärende åt malmberget 2, och som hon på hemresan kom till följes med honom Markus till hans gård och aftonen var på, tog hon der hus, men sedan hon då genom hans skydd kom väl in för hundarna, djerfdes hon ej ut utur stufvan hela den natten öfver, förr än om morgonen, då hon böd farväl, och dock vicke utan följe, mycket mindre allena stiga in i fähuset, där också en arg hund låg. Markus och hans folk visste icke säja, att de märkte henne hafva gångit någon ensam gång ut om natten, ej heller att hon någonsin skulle hafva varit beslagen med sådan otillbörlig och djefvulsk handel, allenast den natten hände dem denne skadan. Nämden och tingsallmogen vittnade sig aldrig annat hafva hört om henne än godt tal och rykte. Nu emedan hennes purgation och enskyllan syntes rätten probabilior och bevisligare än hans klagan och tillvitelse: kändes hon derföre (fri?) och han saker till 40 mark efter det 20 kap. i Tingm. B., utan bättre skäl och bevis komma, genom hvilka hon kan bindas till saken, då jemte annat besked hans böter skola honom återdömas. Än öfvertygades Anders Andersson i Kortefors att han hafver huggit fyra lass och något mere koleved öfver laga rå in på annars egor, hvarföre dömdes han att förlisa ärvodet och med 3 mark (plikta) efter det 18 kap. i Byggn. B. L. L.» — — — Saköressumman upptages till 38 daler 24 öre. Nästföljande ting med Karlskoga tog sin början 27 September 1642 vid Fors, nuvarande Storfors, i Kroppa socken, hvilken rättegångsdag uteslutande upptogs af ett märkligt, för att icke säga skandalöst tvistemål mellan Petrus Dober och Mårten Drost angående bättre rätt till de nya bruksanläggningarna vid Bofors och Björkborn, hvarom på annat ställe en redogörelse lemnas. Tinget fortsattes sedan »tredje dagen näst efter» i Karlskoga prestgård, dervid endast 2:ne mål voro af den beskaffenhet att böter ådömdes, det ena i fråga om domqval och det andra om slagsmål. Dessa mål refereras sålunda i protokollet: 1 D. v. s. en silfversked om 3 lods vigt. 2 Antagligen åsyftas härmed Dalkarlsberget.