553 »An kom för rätten Mats Andersson vid Elfven 1 i Nora socken, begärandes att rygga den kontrakt och afhandling, som han hade gjort med sal. Tomas Henriksson i OÖhultet i Karlskoga socken, uti så måtto, att Mats skulle behålla 25 daler kpmt, som han hade af Tomas, och Tomas hafver derför i betalning tvänne små ängar. Ingeborg Nilsdotter 2 ville icke sig der till godvilligen beqväma, och befallningsmannen Mårten Drost vittnade kontraktet vara gjort af bägges egen fria vilja, och sig derå fordrat till vittnes för beståndighet skull, kunde rätten icke annars döma, än att Ingeborg blifver vid ängarne och Mats blifver vid penningarne. Mats Andersson ville icke gifva sig dermed tillfreds, ej heller vidkosta utan gjorde eljest märkeligt qval på domen; hvarföre dömdes han att böta 6 mark efter det 39 kap. Tingm, B.» »Än öfvertygades Erik Joensson i Bäcketorp att han af bråd skillnad hade slagit Gulbrand Joensson i Stegelviken en blånad, hvarföre dömdes han att böta 3 mark efter det 10 kap. sår. vill.» (såramål med vilja). Saköressumman upptages till 2 daler 8 öre (= 9 mark). Det följande tinget hölls 26 Juni 1643 i Mosserud, dervid bergmästaren Sten Andersson jemte Mårten Drost var tillstädes. Bland andra brottmål, som då förehades var äfven ett om nyssnämde »Erik Joensson i Bäcketorp å krono», som öfvertygades »att när Oluf Gulbrandsson var kommen till honom i hans hus och frågade efter sin hustru, då begynte Erik träta på honom för det hans häst var kommen in uti den andras gärde, och som Oluf något svarade, slog Erik honom tvänne resor med yxhammaren, drog hans hår bort, och gaf honom tvänne pustar med knytnäfven; hvarföre sakfäldes Erik Joensson till sina 15 mark efter det 13 kap. sår. will. L. L.» (såramål med vilja, landslagen). Härefter förekommer följande ransakning om ett vådadråp. Än kom för rätten Sone Bryngelssons efterlefverska i Örebro, h. Gertrud Markusdotter, och klagade öfver en dräng, Per Håkonsson i Strömtorpet be:d, att han hade skjutit hennes dotter ihjäl. Drängen Per Håkonsson svarade sig intet kunna neka der till, att han, Gud bättret, hade så gjort, men alldeles emot sin vilje och med våde, såsom vittnen nogsamt skulle betyga. I hvilket sinne framkallades en gammal piga, Sigrid Olufsdotter i Stubbetorpet, hvilken var der hos, och såg huru det tillgick, när den olyckan hände. Samma piga gjorde först sin ed på boken, och berättade det som följer. I går en månad sedan efter predikan befallte h. Kirstin, Peter Dobers i Bo, be:te Per Håkonsson sin dräng, och Kirstin Sonesdotter sin piga, tillika med grannebarnen Joen Bondesson, och Kirstin och Marit Bondesdöttrar, så och åternämde Sigrid Olufsdotter, att leta upp en ko i skogen, som hafver varit borta i fjorton dagar. Vid de så gingo hvar på sitt ställe, och Sigrid nu var stadd i en dal allena, tänkandes sig norr ut, kommo Per och Kirstin gångandes på vägen nordan efter; i det ropade Sigrid till Per, frågandes om han hade sett fäle 3 efter kon? Han svarade: nej. Än sade hon, det de syntes neder hos henne. Han svarade, att det skulle vara efter dem, som till- Antagligen nuvarande Elfsnabben. Enka efter Tomas Henriksson? Fäle, spår eller färder. v —