558 ver gjort. Derpå sporde rätten när och hvarest han då öfvergaf qvinfolket i Grythytte socken? Han svarade om måndagen näst efter han ankom uti Sundsbo, hos Mårten Björnsson i hans och hans hustrus och barns närvaro. Beslogs alltså tala emot sig, i det han förr hade sagt sig hafva varit med qvinfolket i Kärfvingeborn om tisdagen, och nu sade att han skildes vid henne i Sundsbo om måndagen. Rätten tog allt detta så väl som det förra i betänkande, och tyckte saken vara någorlunda så klar, att med tingsafskedet ej längre måtte uppskjutas, ehvad han Bengt nekade och förebar. Derföre såsom samtlige nämden aflade en sådan ed, att de bådo sig så sant Gud till hjelp både till lif och själ, som de wutaf de skäl och liknelser, som fundne äro i detta målet, icke kunne annat tänka och sluta, än att denne Bengt Träfot skall hafva mördat det qvinfolket, som vid Timsbron funnet är; alltså afdömdes af denne nedrige rätten enhälligt, att samme Bengt Larsson Träfot eger derföre steglas efter det 1 kap. Högm. B. L. L., dock så, att detta ärendet likväl uti all underdånighet ställes till den högl. kongl. Hofrättens nådige resolution och förklaring. Att föreskrifvet mål och ärende är så för rätta slitet vordet och afdömdt, som här står infördt, vittnar jag undertecknad med egen hand och signete. Actum ut supra. Matth. Pleningius.» (Sigill.) Och härmed kan det för denna gång vara nog med utdrag ur Karl- skoga brottmålsannaler.