567 med nämden, att när Påvel Larsson i Blinäset det besatt för fyra år sedan. nödgades han af trångmål antingen läggat helt öde, eller upplåta det androm, såsom han ock då upplät detsamma ofvanbe:te Jöns Henriksson för 1 ko, 1 fingring om 10 mark, 1 daler kpmt och 1 skäppa råg, der af hälften är honom vedergullin af Erik Gregersson, med hvilken han torpet på 4 års tid hafver så förbygdt och förbättradt, att det är allt väl behållet. Och alldenstund det nu så var upprättadt, ty ville de, som det släppt hade, komma till sitt bruk igen. Men efter rättenom så fullkomligen bevistes det ofvanbe:te Mats Matsson med sin slägt icke hade hemmanet så väl skött och brukat som honom borde, utan låtit helt försvagas och sedan bortsåldes; deremot åter förbe:te Jöns Henriksson och Erik Gregersson hade med stor omak och bekostnad kommit det till makt igen: derföre kunde icke rätten annorledes döma, än att desse ega med all rätt blifva dervid behållne, och de andre hafva förspilt sin rätt. : Än kom för rätten Nils Olufsson i Olsdalen, och beviste med nämdens vittnesbörd, huru såsom han, medan sal. Oluf Olufsson i Ölsdalen lefde, hade varit öfverens med honom att inlösa det bruk och arbete, som be:te Oluf Olufsson hade nedlagt uti förbe:te Ölsdalen 1/4 kronohemman, för 40 daler gångbart kopparmynt och då genast levererat honom i händer der på 7 daler kpmt, till hvilka han sedan efter hans död hade tillställt hans hustru Ingrid Joensdotter det som återstod, nämligen 30 och 3 daler kpmt och 4 skäppor råg; med hvilka penningar, emedan de i god redo och tillfyllest betalte och erlagde voro, så att henne ganska väl åtnöjdes: dy afhände hon sig och sina barn samma bruk och häfd uti förbe:de Ölsdalen, och tillegnade det ofvanbe:te Nils Olufsson samt hans hustru, att det nyttja, bruka och besitta samt behålla, utan något deras påklandrande». Vid samma ting anklagades, »Oluf Jonsson i Roglanda, att ändock han egde och brukade 1/6 uti Asjöhyttan och fördenskull bordt för sin quota hafva hulpit till att upprätta henne, när hon i fjor till en del smälte sin kos: likväl gjorde han då icke något till saken, ej heller ännu ville svara till bekostnaden. Rätten lät komma till räknings, hvad arbete och bekostnad af löftesmännerna var användt, derföre Oluf dömdes der efter skyldig att betala dem 12 daler och 10 1/2 öre kpmt.» Å samma ting »afsades att nämden skulle skilja Ängetorp (Ängebäck?) skatte ifrån nästliggande kronohemman, tillseendes att kronan icke i någon måtto skedde för när». »Än vittnade nämden, att de efter laga befallning å tinget hafva i höstas varit i Granberga att dela och skifta emellan Markus Markusson och Nils Joensson ibidem, och ändock dem hade bort afdela Markus allenast 1/5 part både i hus och jord, likvisst förentes parterne å bägge sidor godvilleligen att Markus skulle hafva tredingen i åkern emot Nils, och Nils behålla alla husen, dock med det villkoret att Markus skulle bygga sig hus afsides, och när hans modermoder Kerstin Olufsdotter dör, skall Markus eller hans arfvingar intet ärfva uti hennes. Item var afsagdt, att rågården dem emellan skall löpa ofvan efter ut med dalen och vester på dalen snedt öfver; det fördenskull nu fast dömdes af rätten. Än vittnade nämden, att de efter laga befallning hade gått syn emellan Stubbetorpet och Brickegården och gjort skillnad således, att rået begynnes uti en dal vid Svartbergsmossen och går östersöder åt stenrået