581 barn och rätte arfvingar till, att nyttja, bruka och behålla för sitt arf och eget, utan någons klander everldeligen, vid laga böter för dombrott». Vidare »resolverades, att det skulle efter lag och skogsordningen skiftas emellan Espelund och Näs, emellan Granviken och Qväggen och emellan Åsbergsviken och Lindebäck». Slutligen »afsades, det Bregårdstorp skall hålla den dikesbron, som ligger vestan för dess gärde, emot Torpedalen». Af ett riksregeringens bref till landshöfdingen Karl Bonde, dat. 11 April 1643, »för enkan hustru Ingrid i Bjurkärn om ett hemman, som kyrkoherden hr Jakob hafver henne undanköpt under skatte» vill det synas, som att hon hade beskylt presten för att hafva undandragit »henne hemmanet illisteligen» och tillika förföljt henne, så att han »för sin privat hat och afund henne ifrån kyrkan och sakramenten uteslutit», om hvilket allt landshöfdingen skulle föranstalta om behörig undersökning. Med anledning häraf inträffade vid Karlskoga häradsting i Björkborn 15 Mars 1645, att »för rätten framträdde pastor vällärde hr Jakob Jonæ och klagade huru som han hade nu fjerde gången låtit stämma och fordra hr Hans Arvidi vid Lungesundet 1 för rätta, att svara till en falsk vittnesskrift, som han hafver ställt för enkan i Bjurkärn emot hr Jakob, men är ingendera gången kommen tillstädes, hvarföre han äskade dom i saken, eller han ville klaga sig rättelös. Rätten tillsporde hr Jakob huru och igenom hvilka han hade låtit stämma hr Hans? Och ficks till svar, att det skedde första resan genom fogden Mårten Drost hit till Karlskoga ting, men hr Hans skulle hafva låtit svara honom, det han ville svara vid Kroppan der han bor; hvarföre gjorde Mårten Drost straxt bud till honom, att han skulle möta hr Jakob der, men kom intet tillstädes förr än hr Jakob var afrest, excuserandes sig, att han icke hade haft något på sina fötter. Nu tredje gången skulle han hafva sändt bud till fjerdingskarlen Jöns i Lillefors, att han skulle åter kalla hr Hans hit till detta. tinget, mens Jöns nekade sig hafva fått budet, och alltså icke heller stämt hr Hans. Så alldenstund härmed bevistes icke fyra laga stämningar vara skedde till hr Hans, såsom hr Jakob angaf; dy hade rätten icke fog att skrida till doms i den saken, utan lofvade hr Jakob en skriftelig stämning uti underlagmannens namn till näste ting». Denna stämning hade antagligen utgått till Fernebo häradsting vid Kroppa, emedan Karlskoga dombok derom icke har något att förtälja. Det är först vid Karlskoga förut omförmälda häradsting 15 Oktober 1649, som man finner att »kyrkoherden, vällärde herr Jakob inlade i rätten de 15 rdr, som han på Kroppan, emot sin vilja, måtte emottaga af h. Ingrid Joensdotter i Bjurkärn för samma hemman, viljandes fördenskull hafva det (hemmanet) nu åter. Och efter Anders Enersson i Bredegårdstorp hade lånt henne 12 rdr och Peder Pedersson i Bovik 3 rdr till samma hemmanets inlösen, och intet fått dem igen, så togo de nu samma penningar till sig. Och der efter tillsade h. Ingrid kyrkoherden, att hon vill afstå honom eganderätten till hemmanet, allenast han ville unna henne några lidelige vilkor der i sin lifstid, om hvilket hon blef af kyrkoherden försäkrad». Nästan omedelbart härefter »afsades, det Ivar Joensson icke må blifva i Bjurkärn längre, efter kyrkoherden är derom rådande, och 1 Omtalad af FERNOW här ofvan (sid. 390) såsom blifven afsatt 1649.