606 1660-talet, blef gårdens egare. På Karlskoga häradsting 12 November 1657 vittnade nämden att å Alkvetterns säte- och afvelsgård, tillhörig nämde Knut Lilliehöök, »funnos inom dess rå och rör följande torp och nybyggen belägna, nämligen Skattkärrsedet, Löfbacken, Hult, Rishöjden, Runsåsen, Kyrkosten och Äkeviken, som alla voro nu skattlagda, samt Jägeråsen, Välliemo och Bjurvik, som intet voro ännu skattlagda». Vid ett följande ting »anno 1659 den 31 och 32 Maj», då landshöfdingen Abraham Leijonhufvud äfven varit närvarande, »begärde Kerstin Israelsdotter 1 rättens attest om Knappeforsen, en kronoström, der hr Knut Lilliehöök vill låta bygga hammar; så emedan nämden och hela tingsallmogen vittnade, att om någon hammar skulle der byggas, då blefve hela skogsbygden förderfvad derigenom; hvarföre kunde denne rätten här till intet åtgöra, utan remittera till det kongl. Bergskollegium, der hr Lilliehöök må söka». Ett par år senare, vid tinget 18 och 19 November 1661 i Bo(hult?) »beviljades syn emellan välborne hr Knut Lilliehööks sätesgård Alkvettern frälse, och kronotorparne Linnehöjden och Spjutberg på östra sidan samt Herrsjötorp (och) Herrnäs (på) vestra sidan; och detta af hel nämd efter hr Lilliehööks fullmäktig väl:d Engelbrekt Reben i Örebro och å hans vägnar h:o Kerstin Israelsdotters på Alkvettern begäran». Sedan Knut Lilliehöök aflidit, öfvergick Alkvettern till sonen, öfverstelöjtnanten Nils Knutsson Lilliehöök, f. 1630, d. 1692, som redan 2 Augusti 1665 genom ett förpantningsbref öfverlät gården med tillhörigheter på 40 års arrende- och nyttjanderätt till bergsfogden Elias Larsson Linderoth. Sedan denne, såsom varande ofrälse man, genom k. resolation 28 Februari 1679 erhållit tillstånd att under full eganderätt besitta godset, erhöll han 25 Juni samma år Lilliehööks fullständiga köpebref derå. Ehurn Knut Lilliehöök redan i medlet af 1650-talet erhållit säterifrihet för Alkvettern, var det dock Linderoth som gjorde gården till herresäte i egentlig mening. Han bygde derjemte 1666 Lanfors öfre och 1687 Lanfors nedre hammar, samt grundlade för öfrigt den framstående betydenhet, som godset numera eger. Guttroctleot verksam och påpasslig, då det gälde att bevaka sina intressen, var han icke alltid så nogräknad om de medel han använde för vinnande af framgång. Adlad Linroth samtidigt med sitt frånfälle, vid öfver 70 års ålder, i början af 1691. Sex efterlemnade söner uppräknas jemväl i adelsbrefvet, som är dateradt 17 Februari samma år. Björkborns bruk anlades 1639 på Backa hemmans egor af befallningsmannen Mårten Drost. Angående denna bruksanläggning fördes under de första åren en förbittrad strid mellan Drost och assessor Dober, som innehade det angränsande Bo hemman. Denna strid pågick under flera år både vid häradsrätt och hofrätt, samt öfvergick en gång nära nog till våldsamheter. Ursprungligen synes parterna ha varit öfverens om att gemensamt förvärfva sig eganderätten till Backa och Bo hemman för att anlägga nya bruk o. s. v., men öfverenskommelsen blef snart bruten och den ene parten skulle derför på ett eller annat sätt »stukas» af den andre. Ingendera kunde dock tillkämpa sig en afgörande seger. Emellertid bygdes hammaren färdig och smidet drefs der några år, hvarefter dåvarande 1 Hustru till Per Svensson i Alkvettern, omtalad sid. 599.