609 8 och 16 kap. i Byggn. B.; 3) att icke heller annan nämd togs än den, som var i grannskap med domaren; 4) att hvarken landshöfdingen eller befallningsmannen hafva varit tillsagde eller vetat, när synemännerna hade ängarna besigtigat, och af dem hört att krono var fällt, efter det 8 kap. Byggn. B.; 5) att synemännerna icke hafva svurit och vittnat å förste ting; utan blef så för denne gången afsagdt än en laga syn kan beviljas af en domare, som saken ej angår, om eljest icke urminnes häfd förhindrar, att gås af tolfmän, som bägge parterne begära efter lag. Och det assessor Petrus Dober och befallningsman Mårten Drost hafva varit och än äre tvistige sins emellom, vill landshöfdingen skaffa en annan uti hans ställe, som på kronones vägnar svarar.» Vid nästföljande ting 15 April 1641 »begärde Petrus Dober att rätten ville med lag skilja honom och Oluf i Bredegården åt, som hade sins emellan tvist om någre skogsängar, efter som å nästhållne ting icke kunde dömas på den synen, som häradsnämd för 5 år sedan der gick. Och alldenstund hvarken urminnes häfd eller någre skäl uppvisas kunde, som en laga syn hindra måtte: dy vardt den dem beviljadt att gås efter Permessan, och begärde Doberus då straxt på sin sida halfve bergslagsnämd 1, dock åtrades och nämde sedan en half nämd ifrån Nerike, som närmare kunne vara. Oluf fordrade halfva nämd ifrån Visnum.» Omedelbart förut innan dessa båda parter sålunda blifvit ense om ny syn angående deras tvistiga ängar, uppträdde Dober inför domstolen på ett honom synnerligen karakteriserande sätt, som icke bättre torde kunna återgifvas än med protokollets egna ord: »Framträdde den kongl. hofrättens i Jönköping assessor s:r Petrus Dober och stälde till rätten den frågan: om han, såsom en Sveriges rikes undersåtare, måtte njuta Sveriges beskrefne lag och kongl. bref till godo, så väl som andre i riket? Der till på rättens vägnar blef svaradt, att ingen af dem, som för rätta såto, visste annat säja och tillstå, än han ju måtte dem njuta. Efter hvilket svar han presenterade någre vidimerade kopier af salig hos (Gud) och högloflig i åminnelse kon. Gustaf Adolfs och H. K. M:t vår allernådigste utkorade drottnings och arffurstinnas, samt den högl. kongl. regeringens bref, deruti förmäldes huru såsom efterskrefne kronogårdar Bo, Backa och Fiskesjön uti Karlskoga socken voro honom för en viss summa penningar försålde under skattemanna börd och rättighet, der uppå han kallade fram sina landbor, Hans i Fiskesjön och Klemet i Backa, tillsäjandes dem, att emedan de i sex år der på sutit hafva, och han ville nu sjelf bruka sin jord: ty skulle de träda af hemmanen i nästkommande midfasto efter lag. I hvilket sine be:te landbor, tillika med befallningsmannen Mårten Drost invände: härmed præjudiceras Karlskoga sockens välfångne privilegier och den kongl. regeringens vilja och befallning, som skola hafva sagdt, att bönderna ingalunda måtte drifvas, så länge de kunna göra der rätt för sig 2. Ytterligare tilltalte ock Petrus Dober Mårten Drost om en hammar, som han hade satt uppå be:te Backa ström och det skogen var af honom åverkad, hvilket han (Drost) åter ville försvara med det kongl. Bergsamtets bref, som han 1 Från Filipstads bergslag. 2 Jfr sid. 594 och der anförda 1639 och 1647 års resolutioner härom. Noraskogs arkiv. II. 39