608 dijt, men effter af åller och vrminne hafuer legat vnder Boo, kundhe dem der ifrån inthz döma, vthan allenest ofuetalte them på Boo bodde, att the ther medh wille gifua sigh till fridz, thett och flere godhe män wittnadhe och bekiendhe i sannigh wara. Sedan steegh vp Bondhe i Vtterbeck och berättadhe att för än synen skulle gå, badh lagläsarenn honom, effter han och bodde på Bo, dett han på sin Suers vägnar skull draga till Jordägandhe, som war på den tidhen S. Thure Bielkes Enckiefruu, och anmodha henne dett hon ägerna försuara wille, och när Bonde kom till Arboga, der Frun war, kundhe hwarken Frun eller någon hennes man till saken giöra, effter som hon på den tidhen uar i Onådhe och gotzen antingen Confiscerade eller possessis till enn tidh Suspensa. Der medh drogh Bondhe heem och gick synen der effter ann, som bemält är, och berättadhe Nils i Gälleråsen, om the icke hafue ther om förlichtz hafue, engen medh fiske inthz kommett vnder Aggerudh. Här vppå begärde W:d Doberus een wittnes skrifft, hwilken honom af rätten bewilliades.» Dober var derjemte angelägen att förvärfva sig ytterligare fastigheter till det hemman han förut inköpt. Vid samma ting, som föregående sak behandlades, afslöts i sådant syfte äfven följande öfverenskommelse : »Blef samme dag emellan v:d Petrum Dober och Peder i Backa, så vid tinget och för rätta förenat, att emedan Peder i Backa, hvilken nu på Backa boendes är och det besitter, uppdrager v:d Petter Dober sin rättighet att köpa be:te Backa af H. K. M:t, så lofvade deremot v:d Petrus Dober, att Peder i sin lifstid be:te Backa besitta må, och hans barn efter honom till en behaglig tid.» Kort härefter skatteköpte Dober både hemmanet Backa, som var konungens arf och eget, såämt kronohemmanet Fisksjön. Huru han för öfrigt temligen sjelfrådigt ville tillgodose sina intressen både i ett och annat hänseende, torde med önskvärd tydlighet framgå af nedanstående utdrag ur domboken för 22 Juni 1640: »Än framsteg för sittande rätten hedersamma matrona, hustro Kerstin, Petri Dobers på Bo i Karlskoga, och med bref under edsvurne nämdemäns namn och bomärken, samt deras muntlige vittne, som nu för rätta såte, beviste att en syn var den 15 Juni år 1636 hållen emellan förbe:te Bo och Bredegården på någre skogsängar och med det samma rör upprättade, som skulle derefter vara byaskillnad; fliteligen begärandes, att, efter i rättan tid icke var af vederparterne lagligen vadt (vädjadt) under landssyn, rätten ville nu efter nämdens aflagde ed om sin rätta syn konfirmera detta, som gjordt var, med en rättmätig sentens och dom. Så ändock de sju i nämden, som nu för rätta såto [efter en af de andre fem var vederdeloman, tvänne döde och tvänne utur nämden komnej] väl ville med ed tillstå, att detta å tinget och i Bredegårdsboernes närvaro, samt med deras samtycke voro kallade att gå, såsom de ock hafva gått den synen och efter lag svärja att de hafva rätt synt; likväl kunde nu icke detta hvarken dem tillåtas eller der på dom gifvas för efterföljande skäl: 1) att icke en annan judex hafver dömt denne sien böra gås, än den som saken sjelf angick; 2) att hvarken landshöfdingen eller befallningsmannen hafva varit tillstädes och på kronones vägnar antingen försvarat Bredegårds förre häfd, som krono är, eller nämdt halfva nämd med herr assessoren, som dock hade bort ske efter det 15 kap. i Jorda B., item