623 det vilkor, att det var bruksförvaltaren Camitz »förbjudet köpa kol från Karlskoga socken». Å ett följande ting, hållet i Bo 18 och 19 November 1661, »bekände Peter Jönsson och Lars Nilsson i Dufvedalen sig vara förlikt med rådmannen i Kristinehamn väl:d Georgen Camitz, att den laxeslängan, som förmedelst bem:te Camitz’ hammarbyggning är vorden förderfvad, således, att väl:d Camitz tager uppå sig det halfva pund skatt, som de för bem:te slänga hafva årligen gifvit till kronan 1, och för deras afträde ifrån slängan ifvit dem hvardera en tunna salt, och en tunna sill att dela sig emellan; eljest bekände de sig hafva efterlåtit väl:d Camitz att inhägna sig en hästhage vid hammarstället, och der det finnes någon lägenhet att rödja ett stycke äng skall honom ock vara efterlåtet, allt för samma utfäste två tunnor salt och en tunna sill. Men för den holmen, som hammardammen är fäst uti, skall s:r Camitz göra derföre till Peter Jönsson ett dagsverke, när han blifver derom anmodad. Denna deras bekännelse begärde de måtte stadfästas under häradssignete, hvilket ock beviljades.» Sedermera erhöll Camitz 8 Oktober 1666, »i anseende till dess egen ymniga skog», Bergskollegii tillstånd att »uppbygga ännu en hammare med en härd vid samma ställe som den förra, under privilegio och samma frihet som den andra». Angående öfriga bergverk inom Karlskoga, hänvisas dels till DAHLS här ofvan intagna beskrifning och dels till den eller de ytterligare skildringar om bergshandteringen härstädes, som kunna ligga fördolda i någon okänd, flitig forskares — gömmor. 1 Jfr sid. 458 här ofvan.