622 och emedan ingendera parten hade nu något emot samma gjorde förlikning att säja: der före vardt hon med rättens dom stadfäst.» Ä det ting, som hölls 12 November 1657 i Bo, i närvaro af landshöfdingen Gustaf Soop, »besvärade sig väl:d Gerdt Ysing i Örebro, att ehuruväl honom blef för några år sedan, näml. 1652 d. 23 Augusti, efter kongl. Bergskollegii, h:s n:de landshöfdingen högvälborne hr Krister Bondes order, genom särdeles der till deputerade kronones betjente, afvittrat ett stycke skog af kronones eller socknens allmänning östan för Mykern till hans hamrar vid Valåsen, efter som synedomen, gifven d. 25 ejusdem utvisar; likväl hafva de i Bryttiegården understått sig att i fjor rödja och i år slå1 på samma honom tilldelte skog, som förmedelst hans damröte der till hafver funnits beqväm och nyttig. Der emot ingen gensagu mer var, än genom berörde afvittring skulle Gerdt Ysing allena stubben och icke gräs eller bete tillstå, som var och bör vara socknen förbehållet. Så emedan detta gensvaret icke kunde ogillas, de i Bryttiegården icke voro lagligen efter 4 art. skogsordningen inrymde, och be:te Gerdt Ysing, i det fall ängerödningen på allmänningen skulle (bort-) lejas, belofvade årligen 2 kannor franskt vin till Karlskoga kyrka, att han måtte få njuta till äng för sig allt hvad hans dammar kunna röta, så vidt hans skog, som honom afvittrad är, räcker. Ty tillsades och tilldömdes honom och hans efterkommande samma ängerödningar af hans damröte, så på hans egen skog för sig att nyttja och behålla, så länge han eller de behagar be:te 2 kannor vin till kyrkan hvart år betala.» Sedan de inom föregående skogsområde belägna äldre nybyggen och hemman erhållit sina bestämda anslag af näst intill liggande skogsmark, har af den öfriga arealen, hvarför rekognitionsafgift under nära 2 århundraden blifvit erlagd, under senare tider bildats: af Valåse skogsanslag till Sibbohyttan hemmanet Sibbofors om 5/12 mantal, och af det öfverblifna området till Valåse hamrar hemmanet Trindmyran om 7/10 mantal 2. Degerfors bruk räknar sin tillvaro från en något senare tidpunkt än de föregående. Å det ting, som 27 och 28 November 1654 hölls i Bregården, »kom för rätten väl:d Georgen Camitz, borgare och invånare i Kristinehamn, och presenterade en mutsedel, som bergmästaren högbetrodde Sten Andersson hade gifvit honom på en ström här i Karlskoga socken, som kallas Degerforsen, att få upprätta och bygga en hammar uti, dock till det kongl. Bergskollegii vidare konfirmation vid häradsbevis inkommande, huru han är belägen, begärandes, att det måtte honom nu blifva meddeldt. Så emedan ingen kunde det vägra, och samtlige nämden med flere af tingsallmogen vittnade för sanning, att samma Degerforsen, såsom synes, intet är oäfven att sätta en hammar uti och ligger så, att den byggning der i sättes, kan intet hindra eller skada någon annan hytta, hammar eller hemman, antingen på ett eller annat; ty beviljades det detta skulle så i pennan fattadt blifva honom gifvet under socknens insegel.» På grund af detta häradsbevis utfärdade 16 Oktober 1660 Bergskollegium sitt privilegium med 3 års frihet för hammarskatten, dock med 1 D. v. s. skörda gräs till hö. 2 Jfr sid. 313 och 314 här ofvan.