628 ännu betalt blifvit, hvilket stiger långt öfver 100 d:r kpmt, som Johan Syl. vius för sin andel af besittningsrätten uti detta hemman skulle kunna fordra. Dessutan beviste hr prosten Letström med denna rättens dom d. 10 Febr. 1694, emellan bem:te Sylvius och hr prostens svärmoder, kyrkoherdeenkan dygdesamma hustru Anna Ekebom utfallen, hurusom Sylvius då sökte få börda och lösa af henne halfva V. Lonntorp: men det blef honom afslaget i anseende dertill att detta hemman befunnits vara krono, skönt Sylvii förfäder undfått kongl. bref på besittningen deraf, så länge de och deras arfvingar kunnat göra rätt och skäl derföre, som dock icke skedt är, utan har madame Ekebom de för hemmanet återstående utlagor måst betala, utom det att Sylvius och hans syskon då redan dels förpantat, dels försålt sine andelar uti besittningsrätten. Emot samma dom hade fuller Sylvius under den högt:de Lagmansrätten vädjat, men saken vid Lagmansrätten desirerat., hvarföre ock bem:te häradsdom af Lagmansrätten blef approberad och gillad d. 4 Juli 1694. Förutan allt detta framviste hr prosten hans högstsal. maj:ts konung Karl den XI:tes nådige bref för prostens svärmoder, kyrkoherden sal. mäster Anunds enka, dygdesamma hustru Anna Ekebom på besittningsrätten af fjerdings kronohemmanet V. Lonntorp, dat. d. 5 (15?) Augusti 1694; desslikes vår nu regerande allernådigste konungs konfirmation och bekräftelse uppå samma besittningsrätt för prosten mag. Sven Letström, gifven d. 2 Juni 1720, deraf hr prosten vill visa det hem:t V. Lonntorp är krono och icke skatte, förmenandes det förra besittarens arfvingar ej skola kunna deruti någon eganderätt hafva, eller derföre söka betalning, skönt de mera än vederbort för sin rättighet njutit och undfått hafva. I öfvervägande häraf kunde rätten icke finna Johan Sylvius någon rättighet hafva till återvinnande af hem:t V. Lonntorp, särdeles som den besittningsrätt han till detta hemman haft, redan är dels föryttrad, dels förverkad och af Kongl. Maj:t till nuvarande besittare allernådigst donerad. I öfrigt som Johan Sylvius nu inför rätten, vid det ofvan:de 1694 års häradsdom upplästes, sade sig då ingen rätt njutit: ty fäldes han för ett slikt domqval till sine 3 mark, och för det han också obevisligen beskylde hr prosten Letström hafva hans egendom med orätt borta, honom förebråendes att annorlunda lära och annorlunda lefva och således ohelga Guds namn, så belades Sylvius äfven för sin obeskedlighet med 3 mark smt:s böter; börandes också vedergälla sin vederparts tingsomkostnad med 3 d:r smt. Emot denna dom inlade Johan Sylvius 3 mark smt vadepeng:r under den högl. Lagmansrätten: ty blef honom ansagdt så tidigt uttaga stämning att han 6 veckor före nästa lagmansting må kunna den sin vederpart tillställa. Ut supra. På Häradsrättens vägnar O. Lundstedt. Herr prosten och kyrkoherden mag. Letström appellerade ock intra fatalia vice versa uppå expensers åtnjutande, samt att få nöjaktig ersättning för det myckna besvär och tidsspillan Johan Sylvius honom skall ohemult förorsaka, attesteras. O. Lundstedt. Af Lagmansrättens »protokollsextrakt» af 6 Juli 1721 inhemtas, att Sylvius »genom en skrift, dat. Karlskoga d. 2 Juni nästl., förklarat sig icke vilja yttermera detta sitt vädjande fullfölja, utan lemnat prosten att å häradsdomen söka Lagmansrättens konfirmation»; och då »prosten jemväl ej annat ansöker, än det måtte Häradsrättens dom gillas och konfirmeras; alltså blef sådant härigenom beviljadt, hafvandes vederbörande att