11 förtälja, att Domare-Pelle i sin ungdom studerat i Upsala; derom synes emellertid inga vittnesbörd föreligga. Samme man berättade också om hans död, att han »lefnadstrött» sjelf tagit sig af daga, genom att skjuta sig. Ett porträtt, måladt i olja och enligt traditionen föreställande Per Andersson, finnes ännu i behåll. Det är ett ståtligt utseende, han egde denne man; och då man betraktar det, kommer man gerna att tänka på de gamle fältherrarne under Karlarnes tid; Per Anderson var också samtidig med dem. Komma vi så till Rike Nilsson i Grythyttan. Dennes slägt skildras utförligt. Nils Nilsson var född 1724 och afled 1800. Han var nämndeman och blef med tiden häradsdomare. År 1778 utsågs han jemväl till riksdagsman i bondeståndet. Sitt binamn Rike Nilsson gjorde han skäl för. Genom arf och giftermål samt genom sparsamhet och sitt affärsgeni blef han nemligen egare till en myckest stor förmögenhet. Vid sin död egde han bl. Nedra och Öfra Dömle, Forsnäs, Skarpeds, Alsterums, Qvarntorps samt Frinnhytte bruk. Oaktadt sin stora förmögenhet uppträdde Rike Nilsson alltid ytterst enkelt och anspråkslöst och brukade t. ex. grå vadmalskläder. Några roliga exempel på denna hans enkelhet anföras af utg. Vår tid har åtskilligt att lära häraf. Den Nilssonska slägten är nu utdöd på manssidan, men på qvinnosidan fortlefva många ättlingar: den åldrige general J. M. Björnstjerna i Stockholm är en dotterson af Rike Nilsson. Gellnerska ätten fortlefver deremot i bygden. Dess stamfader var bergsmannen Jöns Håkansson på Grythyttan, som lefde redan på Gustaf I:s tid. Bland hans afkomlingar märkas flere ansedda män. Vi erinra här om tvenne, bärande namnet Per Persson, begge riksdagsmän och bruksegare och begge bosatte i Vassland. Den förre, som afled 1800, var farfars far till den senare, som var född 1804 och afled 1886. Den senares minne är väl för alltid hugfästadt inom orten. Tvenne förgreningar af samma slägt är Greksåsargrenen, hvars hufvudman O. Andersson är bosatt i Drakatorp, samt Vassrinska grenen, som synes vara utdöd på manssidan. Följer derefter en skildring af en gammaldags bergsmansgård i Nor med redogörelse för en derifrån härstammande slägt. Den mest kände medlemmen af nämnda slägt torde ha varit bergssexmannen Olof Jansson i Bleksberg; en sonson till honom är bruksidkaren och nämndemannen Joh. Andersson i Bleksberg. »Det sista bergstinget i Nora 1851» är en rubrik, som vi sedan anträffa. Utg. redogör här för de personer, som voro närvarande vid detta tillfälle å tjenstens vägnar. Vi möta här många namn, som äro välbekanta för den äldre generationen. De sexmän, hvilka dervid deltogo, voro: Lars Jansson i Dalkarlshyttan, And. Hindersson i Elfhyttan, Joh. Ersson och Erik Persson i Skrekarhyttan, Joh. Olsson i Kortforstorp, Aron Larsson i As, Erik Ersson och Israel Israelsson i Gamla Pershyttan, Erik Larsson i Alntorp, Erik Ersson och Olof Persson i Vassland, Erik Olsson i V. OÖskevik, Per Persson i Gammelhyttan, Karl Karlsson i Fåshyttan, Frans Beckius i Bondborn, And. Johansson i Greksåsar, Israel Larsson i Bleksbergstorp, Karl Jansson i Bleksberg, Israel Israelsson i Fogdhyttan, And. Andersson och P. O. Svensson i Ringshyttan. Af alla dessa lemnas här fullständiga och utförliga lefnadsteckningar. Hvem intresseras icke af att läsa om den märklige Lars Jansson i Dalkarlshyttan, om hvars rikedom och egendomliga vanor litet hvar från barn-