12 domen hört berättas? När jag läser dessa anteckningar, ser jag så lätt framför mig bilden af en reslig och ståtlig man med ett vackert och i viss mån imponerande utseende; mannen med den stela och högtidliga gången, som, när han kom vandrande stadsgatan framåt, aldrig tillät sig af någon anledning att vrida hufvudet åt sidan: hela kroppen vreds på samma gång. Hvem läser ej gernå om den gamle häradsdomaren And. Hindersson i Elfhyttan, jemväl han en myndig man, som gerna ville göra sin röst gällande, och hvars råd man ofta följde, ty den gamle var känd för sin goda begåfning och sitt klara omdöme. Ett förökadt intresse vinna dessa anteckningar derigenom att redogörelse lemnas för flera af dessa sexmäns slägter. Så finna vi, att häradsdomaren And. Hindersson tillhörde en gammal bergsmansslägt (»Engelbrektsslägten»), känd från 1500-talet, och hvaraf en ättling på mödernesidan ännu innehar slägtgården i Elfhyttan — det är bergsmannen P. O. Andersson derstädes. Jemväl redogöres för Joh. Erssons i Skrekarhyttan, Aron Larssons i Ås, Erik Larssons i Alntorp, Per Perssons i Gammelhyttan, Israel Israelssons i Fogdhyttan, m. fl. slägter. Af de gamle sexmännen är P. O. Svensson (nu i Siggebohyttan) den ende, som ännu lefver inom fosterbygden. Han liksom flere andra personer, omnämnde i Noraskogs arkiv, härstammar från den i bergslagen vidt utgrenade Ringshytteslägten, känd från 1500-talet. OÖfver denna slägt lemnar ock utg. en intressant stamtafla. Hufvudmannen — om detta uttryck får användas — för densamma är bruksidkaren E. Olsson i Bastnäs. Nämnas bör ock, att bruksidkaren P. Larsson i Ringshyttan är den nionde i ordningen, som son efter far innehar den gård, från hvilken Ringshytteslägten härstammar. Det föreliggande häftet bjuder äfven på illustrationer. Så visar den oss, hur Grythyttans gamla masugn såg ut. Den lemnar ock en afbildning af häradsdomaren And. Erikssons i Bleksberg (Domare-Pelles far) grafhäll. Denna grafhäll hade från början sin plats i Nora kyrka, der mannen är begrafven, men förefinnes numera vid en gård i Hofmanstorp (Vikers kapell). I hällens midtelparti synes en mansfigur i hel storlek, iklädd mantel och hållande i ena handen en fana. På hvardera sidan är en mindre figur i half storlek. Under läses: HÄR. LIGGER. BEGRAFVEN. SAL. ANDERS. ERICHSON. PÅ. BLEX. BOLET. DETA. HÄRADTS. FÖR. DETA. BERO(M)LIGE. DOMARE. PÅ VERMELANDS. DAHL. FOD. 1618. DOD. 678. MED. SINS. FÖR- STA. HVSTRO. MARIT. OLOFZ.D. GVD. FÖRLÄNE. DEM. EN. FRÖGDEFVL. VPSTÅNDELSE. PÅ. THEN. VTTERSTA. DAGHEN. Ett fosterländskt arbete, sådant som det föreliggande, skulle till motto kunna taga följande gripande ord ur en gammal krönika: »Så kommer jag då att för dig öppna minnets fatabur: de gångna slägtena skola endels uppstå ur sin graf med både oarter och dygder. Ehvad du än må få veta, kom ihåg, att de voro dina fäder, och att det är dem du brås uppå. Le åt deras skam, men gläds, då du ser, hvad de orkat. Fröjda dig åt det land, de släpat och lidit för.» Vi hafva med dessa rader icke velat lemna ett förord för utgifvarens arbete; hans samvetsgrannhet och grundlighet är tillräckligt känd och dessutom höjd öfver allt beröm. Hvad vi velat, har blott varit att väcka uppmärksamheten och intresset för hans senaste arbete, »Noraskogs arkiv». Erik Bore.