Lindesbygdens äldsta odling. Man kan med säkerhet antaga — säger O. R. Bellanden i sina »anteckningar om Vestmanlands härader i fordna tider»1 — att det område, inom hvilket bynamn med ändelsen -sta äro mer eller mindre tätt utsådda, äro häradernas äldsta bygder, och det är sannolikt att deras anläggare inflyttat från Upland på en tid, då det ännu var sed hos Svearna, att på detta sätt uppnämna bosättningsställena i bygder, som för dem voro nya. Namnens form synes till och med gifva en svag antydning därom, att de inflyttade männen delat landet mellan sig och med sitt namn utmärkt stället, som de valt till bostad. — Samme författare yttrar härom vidare: »Om man finge anse antalet af de inom hvarje härad befintliga bynamn med ändelsen -sta såsom mätare på den inflyttade flockens styrka åtminstone af män med något anseende, ty de, som fästade sina namn vid de nya bostäderna, ville säkerligen icke anses såsom de sämsta; så kunde man i allmänhet säga om de härader i öster, till hvilka inflyttningen skett sjöledes, att de äro grundlagda af mindre manstarka flockar, hvaremot mantalet varit större, ju längre det bar af åt vester. De östra trakterna hafva blifvit först befolkade af Svear, hufvudsakligen genom utflyttningar från Fjerdhundra; de vestra trakterna, särdeles Snefringe och Åkerbo, hafva senare blifvit af Svear intagne, och Fjerdhundra torde dervid haft en öfverlägsen medtäflare i Tiunda. Bosättningen i Åkerbo har kanske förberedt Svearnas inträngande i Nerike, hvars ursprungliga invånare säkerligen varit af götisk börd, hvarom frånvaron af ordet hundare i häradernas benämning utom annat vittnar. De byar och gårdar, som hafva annorledes bildade namn och ligga blandade med byar på -sta inom haär ofvan utstakade bälte 2, kunna hafva ett trefaldigt upphof. Här funnos kanske före Svearnas ankomst äldre, spridda inbyggare, hvilka fingo bo qvar och stäldes i en viss underdånighet under landets nya herrar. De inflyttade, mera betydande männen förde äfven med sig tjenare och trälar, åt hvilka de uppläto mark i sitt grannskap, den de emot arbete eller afrad fingo bebygga och uppodla. Slutligen hafva ock troligtvis husfädren låtit söner och mågar bilda egna gårdar antingen vid sjelfva 1 Tryckta i Köping 1869. 2 Detta bälte skulle, enligt en förf:s föregående uppgift, sträcka sig tvärs öfver hela Vestmanland från öster till vester och hafva sin största bredd mellan norr och söder vid Uplandsgränsen. — Utg:s anm. Noraskogs arkiv. III. 1