4 man i saknad af alla underrättelser. Lindesbygdens, liksom Noraskogs anor stiga utan tvifvel upp till hednatiden, ehuru man ännu icke lyckats uppvisa några graffält eller andra minnesmärken från denna tid, och jordfynden — en och annan stenyxa oberäknad — äro ännu mindre upplysande. I dessa trakter, där man nu möter leende bygder med rik odling och rörligt lif, funnos då endast ödeskogar, hvarest sannolikt mången biltog och fredlös man sökte skydd för lif och egendom undan lagens och blodshämdens straffande arm, samt af nödtvång gjordes till nybyggare. Under tiden gjorde kristendomen småningom sitt segrande intåg äfven i dessa, då ännu glest befolkade nejder, och därmed uppstod äfven behofvet af en gemensam samlingspunkt, ett kapell eller en kyrka med sin lärare, för vidt omkring spridda församlingsmedlemmar, hvilka väl till en början torde hafva begagnat sig af närmast söderut belägna kyrkor, såsom Fellingsbro eller andra, intilldess man kunde förena sig om en egen sådan. Vid hvilken tidpunkt denna nya kyrka sålunda tillkommit, vet man heller icke, enär namnet Linde först åren 1354 och 1383 möter i bevarade handlingar, men då likväl under sådana förhållanden, att församlingen redan dessförinnan måste hafva varit bildad. Det berättas emellertid om biskop Carolus eller Karl Johansson i Vesterås, att han under sin tjenstetid skall hafva invigt ej mindre än 20 nybygda kyrkor inom sitt stift, i Vestmanland och Dalarne. Månne en gissning, att Lindes kyrka varit en bland dessa, kan anses för mycket vågad? Om så icke är händelsen, torde man kunna antaga att hon tillkommit under något af åren mellan 1259 och 1283, hvilket sistnämda år denne i många afseenden nitiske biskop afled. På samma sätt som inom Noraskog är det antagligt, att äfven inom Lindesbygden jordbruket gått före bergsbruket; »ty om också här liksom flerstädes i Nerike beredningen af osmundsjern vid primitiva blästerverk länge idkats såsom hemslöjd, så torde dock någon egentlig bergshandtering, grundad på grufbrytning, icke hafva förekommit tidigare än emot slutet af 1200-talet, åtminstone finnas inga handlingar, som vittna därom, och allt tal om hednagrufvor lemna vi alldeles åsido», yttrar en framstående fornforskare i detta ämne 1. Det är till och med sannolikt att bergshandteringen inom Lindesbygden först ett halft århundrade senare eller omkring medlet af 1300-talet tagit sin början. Emellertid torde få anses såsom säkert, att församlingen bildats och den ursprungliga kyrkan blifvit bygd åtskilliga decennier innan bergsbandteringen ännu härstädes gjort sitt inträde. I korthet sagdt: det har tvifvelsutan varit den äldsta jordbrukande beflkningen inom bygden, »Lindes bönder», som de äfven kallades, hvilka grundlagt och bildat Lindes församling. Både traditioner och historiska vittnesbörd intyga att denna församling ursprungligen varit ganska vidsträckt. Att densamma tillika omfattat större delen af nuvarande Ramsbergs och Ljusnarsbergs socknar har man ingen anledning betvifla, men att församlingen därjemte skulle hafva sträckt sig ännu längre norrut, torde dock få anses såsom mera osäkert. Den bekante reseskildraren Hölpaers berättar visserligen i sin dagbok öfver resan genom Dalarne 1757, att de första nybyggare i Grangärdes socken, som ännu på 1300-talet skall ha varit öde, utgjorts af »hitflyttadt folk ifrån 1 G. DsJunklou i hist. tidskrift för 1882, sid. XXx.