19 Petrus visserligen obekant, men hvad som bragt honöm till detta hans fall var hans ostadighet och dåligheter, hans oordentligheter och politiska förbrytelser, såsom kon. Erik XIV:s anhängare m. m., i hvilkens nåd han länge bibehållit sig»; och förf. tillägger, att »med kon. Erik XIV:s störtande blef det ock slut med dom. Petri verksamhet i Luleå, men så länge han var regent bibehöll han sig». För Lindesås är det således knappast någon heder, att bland sina minnesvärda män möjligen kunna räkna herr Peder i Lule. Lindesås 1571. På hårda vilkor hade fred afslutats med Danmark i Stettin 1570. Med en offervillighet, som måste förefalla nutiden beundransvärd, beviljade »menige riksens ständer» på herredag i Stockholm i Januari 1571 till igenlösen af Elfsborgs slott, till det främmande krigsfolkets betalning och andra rikets »anliggende nödtorffter», en hjelpeskatt med icke mindre än »een tijendedeel af alle wåre löszörer, udi guld, sölff, penninger, kopper, theen och boskap». De beskattningslängder, som i anledning häraf upprättades och till stor del ännu finnas i behåll, bilda helt visst en af de dyrbaraste och rikhaltigaste urkunderna till vårt inre samhällslifs historia. »De äro i sjelfva verket ett bouppteckningsprotokoll öfver den lösa förmögenheten i Sveriges rike, eller åtminstone öfver den allra största delen deraf, och då man bonde för bonde, borgare för borgare, följer dessa torra register igenom, tycker man sig af dem få en klarare insigt i denna tids hela skaplynne och de då lefvande menniskornas lefnadsvilkor än af de flesta andra historiska dokument.» I 1571 års taxeringsregister är det icke värdering af »förmögenheten», icke uppskattning af »tillgång» eller »inkomst» efter mätismanna ordom som föreligga, utan noga specificerade förteckningar öfver de särskilda »persedlar» af hvars och ens lösa egendom, som hade något synnerligt värde. Man får egentligen icke veta, huru mycket hvarje taxerad bonde eller borgare kunde anses ega i samlad förmögenhet efter tidens penningemåttstock därå, men man får veta, huru många stycken guld och huru många lod silfver han hade i sitt skrin, huru många lispund koppar, messing, tenn, hans grytor, kannor, fat eller stånkor vägde, huru många hästar, ston, oxar, kor, ungnöt, får, getter och svin funnos i hans stall och ladugård, huru många mark i penningar han ägde sjelf eller i förvar för omyndiga barn; och om borgaren dessutom huru mycket köpmansvaror han förvarade i sina bodar och källare. »Och därmed känna vi också ungefär allt hvad som behöfver kännas om den lösa egendomen i landet; ty hvad därutöfver fanns i ett svenskt bonde- eller borgarehem i 16:de seklet, var troligen icke mycket värdt. Möbler spelade då icke samma roll som nu i ett bo; endast gång- och sängkläderna voro väl därutöfver att betrakta som en tillgång af nämnvärd betydenhet» 1. 1 Jfr Forssell: Sverige 1571, sid. 6 och följ.