24 hvilket belopp sedermera oförändradt redovisas under åtskilliga år. Lika oföränderligt uppgifves antalet »Lindesåsbor» till 49, gårdstomterna till 45 à 46 och boderummen till 132. Af 1580 års räkenskap kan inhemtas att kyrkebordsmännen, både här och i Nora, »utgöra hvarken gärder eller någon hjelp och hafva icke heller tillförene utgjort gärder». Ehuru denna anteckning icke är fullt sanningsenlig, är det dock ett faktum, att i regeln undsluppo Lindesåsborna nästan alla de olika slag af gärder och hjelper, som under konung Johans regering rent af öfverflödade för »skattskyldiga» bergsmän och bönder. Presterna fingo jemväl sin dryga andel, till och med fogdarna blefvo icke heller fritagna, men dessa förstodo visserligen att hålla sig skadeslösa på annat sätt. Ett nytt bidrag till bränvinets historia. Genom ett kungligt s. k. gärdebref, dat. Drottningholm 5 Augusti 1581, utskrefs en betydande »kostgärd», en af de många förelöparna till Gustaf II Adolfs sorgligt minnesvärda landtågsgärd. I sammanhang därmed ålades hyarje landtprest att utgöra 2 kannor bränvin, likaså häradsfogden 2 k:or, hvaremot skrifvaren slapp med 1 kanna. Fogden Karl Eriksson, som synes ha varit boende i den förut omtalade Rumbogården, redovisade i anledning häraf från sitt fögderis landtprester, som voro 7 till antalet — »med Noraskoga och Lindesbergspresterna» — 14 kannor bränvin, hvartill kom hans egen och fogdeskrifvarens tribut 3 kannor, således tillhopa 17 kannor. Det är i sanning ganska betecknande för den tidens uppfattning, att just presterskapet och embetsmännen skulle tillhandahålla bränvin för statsverkets räkning. Knekte- och ödesgårdar i slutet af 1500-talet. Antalet ödesgårdar var fortfarande ganska stort. De uppgifvas 1576 uppgå till 15, 1580 till 13, 1584 till 10, hvilket antal därefter under de följande 20 åren knappast undergår någon förändring. Däremot hade antalet knektar, bosatta vid Lindesås, samtidigt minskats ganska betydligt, så att 1581 blott en enda namngifves, nämligen Nils Black eller Blacke. Denne erhöll genom ett k. bref 11 Juli s. år lifstids frihet för sin gård vid Lindesås. Genom ett annat bref, dat. Stockholm 3 Februari 1582 blef denna skattefrihet ej blott bekräftad, utan han tillförsäkrades därjemte »fri mat och öl» å Guldsmedshyttegård till döddagar för sin långvariga och trogna tjenst, särskildt mot »den svåra fienden ryssen». Men i samma års räkenskap finnes antecknadt att den gamle krigaren »blef död nu i sommar 83». I 1585 års räkenskap finnes antecknadt för första gången, att Sven Trumslagare, hvars rätta namn var Sven Persson, »under Hiden Jonssons