28 Välvilja mot hjelpbehöfvande. Såsom ett exempel därpå att högsta vederbörande äfven i forna tider icke saknade tillfällen att bispringa nödstälde, att man äfven då föredrog att begagna mellanhänder, samt att statsverkets och regentens personliga utgifter den tiden vanligen räknades såsom gemensamma, må följande gåäfvobref efter en kopia i 1597 års fogdehandling här nedan meddelas: Waår gunst och nåde tillförende. Wij låte ider wette Anders Larson, at thenne breffwijsare Hans Pedersonn på Lindesås, haffuer oss i vnderdånighet besöcht, och ödmiukeligen bidit om någon hielp; Szå haffue wij nådig:t skäncht och gifuit honom för sinn fattigdom skuldh 2 daller Peninger. I wele förtenskuldh låte honom för:de penninger bekomme, enär han der opå fordrer. Der rättandes eder efter. Aff Örebro then 15 Martij åhr 97. Carolus. Att gåfvotagaren varit fattig kan anses som säkert, emedan han i motsatt fall skulle hafva återfunnits i nästföregående skattelängd. Huru K. M:ts Rumbogård öfvergick till annan ägare. Förut är omtaladt huruledes Erik XIV tillbytte sig Rumbogården vid Lindesås. Det må nu berättas huru densamma i all tysthet gick förlorad för — K. M:t. Till och med 1576 uppräknas »K. M:ts gård som förbyttes från Norrbotten» bland öfriga gårdar vid Lindesås, visserligen de närmast föregående åren utan namn på åbon, men med sin vanliga ränta, skatte-, tomtöres- och vretejern, utgörande tillhopa 3 hundr. 30 osm. Från och med 1577 uppföres i jordeböckerna för hvarje gård härstädes endast summan af det årliga skattejernet utan den förut vanliga specifikationen i de tre slagen skatte-, tomtöres- och vretejern. För den ifrågavarande gården lyder alltså jordeboksanteckningen: »K. M:ts gård, osmundsjern 3 hundr. 30 osm.» Denna anteckning upprepas till 1582, då det heter: »Karl Eriksson (fogden) sitter uti K. M:ts gård»; men redan 1583 byter gården namn och kallas »Karl Erssons gård», hvilken anteckning förnyas 1584. Följande året heter den ånyo »K. M:ts gård», hvilken anteckning upprepas 1586 och 1587, hvarefter den 1588 åter kallas »Karl Erikssons gård». Denna benämning upprepas 1589 och 1590, men med vidfogad anteckning att räntan, som hela tiden är oförändrad 3 hundr. 30 osm., frinjutes af »munsterskrifvaren». Från och med 1591 blir det denne, hvars namn är Erik Hjelte, »mönsterskrifvare under Olof Jonssons fana», som i jordeböckerna antecknas såsom gårdens ägare. I 1593 års räkenskap säges uttryckligen att Erik Hjelte, som då kallas »underfogde vid Guldsmedshyttan», hafver fritt den gård han bor uppå. Jordeböckerna för 1595—1597 upptaga oförändradt »Erik Hjeltes gård». Under åren 1599—1604, då Erik Hjelte äfven kallas löjtnant, är han tillika innehafvare af ett hemman i Vestra